Avrundade dagen genom att sjunka in i tre av mina mest älskade vänner. Mjuka, rofyllda samtal landade mjukt i magen strax efter midnatt och i dyningarna efter dem kan jag nog finna sömn inatt.
Jag har vägt över till min högra fot, som oftast svävar lite i luften när jag hänger på min aktiva vänstra och känner nu den där stabila, målmedvetna energin som alltid dyker upp inombords när jag hittar en plats och ett syfte där jag känner mig delaktig. Det är en nerv av stål, glödande men samtidigt hård och oböjlig, som motiverar mig bortom alla ord om gentjänster och ersättningar.
När flickan som tittar tillbaka på mig ur spegeln bär ett stilla skimmer i ögonen; så som hon gör ikväll, är jag som mest hel.
Låt mig vara behövd och jag uträttar stordåd. Jag vill vara soldaten, riddaren eller den goda feen i dess mest romantiserade form. Där får mitt innersta inre utrymme och virvlarna på ytan kan lugna sig.
Sov gott världen. Läs klok litteratur och väg det som är dig kärt. Kanske blir du förvånad över hur tungt lastad du egentligen är där du går. Unna dig då att känna dig förbannat stark. Egentligen är det inte problemen och det som gör ont som är svårast att packa i ryggsäcken. Det är det skira, spröda, blyga och anonyma som lättast blir glömt under köksbordet.
Tänk på det ni.
Love/Sol
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Posts
No comments:
Post a Comment