Look what cool friends I do have, Kingen is the king!

På återbesök från framtiden

Vi har ögonkontakt.
Genom glasrutan blickar vi i stilla samförstånd mot varandra.
Kyrkan och jag.

Hon ser ut som en stor uggla, eller som Totoro...
Ett leende på mina läppar.



Jag drar upp knäna mot magen och viker in tårna under den blå filten. Jag har suttit precis så här så många gånger förr. Med tinningen lutad mot det buckliga glaset, ett snöbollsljus vid fötterna och rummet i ett stilla mörker omkring mig. Fönstret är djupt och jag är liksom gömd i väggen - en känsla av att vara ett med inredningen. I dessa ögonblick trivs jag bäst. Här står tiden stilla.

Kyrkans ögon; två gigantiska urtavlor, är vidöppna och ser allt jag gör. Allt jag tänker. Allt jag känner.

Det är något magiskt med att komma tillbaka. För var gång jag kliver in i detta rum är jag en ny Sol. Jag ser att sängen är flyttad, att mina föräldrar lagt besticken annorlunda i köket. Samtidigt finns alla mina möten kvar, som en transparent hinna över rummet; alla skratt, alla klockan 02.00 besök, all vänskap. Jag var lycklig här. Undrande, trevande och rastlös, men lycklig.

Jag har älskat i dessa rum, upplevt närhet och upplevt avstånd. Jag har varit fattig och löjligt rik. Passionerad och sval. Jag har bekantat mig med de flesta av mina nyanser här inne. Jag har fattat beslut på beslut och hat-älskat mitt eget sällskap som vi väl alla gör under perioder.

Men jag har aldrig varit där jag är nu. På återbesök från den där framtiden som jag brukade sitta och spinna fabler om. Det är en skrattretande och underlig känsla att samexistera med den framtid som man en gång drömde om. Att se hur den ser ut. Känna hur den känns. Har du åkt fritt fall?

I sådana fall vet du hur det är att stå i kön och titta upp mot toppen av det där tornet, samla mod och välja att stå kvar. Vänta, vänta. Ytterligare en tröskel passeras när byglarna fälls ned över axlarna och sista chansen att hoppa av karusellen försvinner. Resan upp är oemotståndlig, större delen av tiden är man livrädd, samtidigt lycklig över att man vågade. Att man är ett lejonhjärta och inte bara en liten skit. Dessutom ligger bollen inte längre i ens egna händer. Det är bara att följa med. Sedan stannar man upp, på toppen. Man ser ut över världen som nyss erövrats, kisar och inser att den är allt man drömt om, men aningens för stor för att greppa och om någon gett än chansen hade man köpt en stoppknapp, en frysa-tiden-spak eller en nödutgång för hur stora summor som helst. Sekunderna blir eviga och varje muskel i kroppen är spänd. Hur länge får man hänga där som en stolt flagga? Självklart håller man masken och låter bli att skrika, man kan ju bli påkommen - gudbevars. Och alla vet att det som kommer upp - måste komma ner.

Klick.

Marken försvinner under fötterna. Man faller, faller och faller och ödet bestämmer om man skall överleva eller dö på kuppen. Man hinner förbanna sig många många gånger under den där turen. Hjärtat hinner överväga att lägga av, hjärnan hinner spåra ur och munnen skriker tills lungorna inte har någon luft kvar.

Jag väntar på mitt klick. Njuter av min utsikt och påminner mig om att jag köat jävligt länge för att få lov att stå här i några sekunder. I den där framtiden.

Jag har ingen bygel och inga enorma summor att köpa mig fri för, jag hänger här av egen fri vilja och kom hit på de märkligaste av vägar. Jag är fortfarande förvånad över att toppen på tornet valde att infinna sig, efter alla konstiga spiror jag varit uppe och vänt i. Jag hade liksom vant mig vid att springa i trappor och tyckte att det var ett ganska schyst liv, en slags motivator som gav god motion och en evig riktning framåt och uppåt.

Det ligger en bro en bit ifrån mina fötter. Jag satte dit den själv. Jag vet inte riktigt vart den leder eller vad den är bra för, men jag antar att jag satsar på att komma dit. Fast först måste jag höra mitt klick, falla och eventuellt lära mig att flyga - så klart.

Jag vet bara helt ärligt inte hur man gör, så jag hänger här ett tag. Kanske är jag en naturbegåvning. Det lär väl visa sig.

Jag vinkar till min kyrka och går och lägger mig.
Rummet låter lite som om det fnissar runt mig.

Jag har aldrig varit där jag är nu.

Klockrent!

To be done in Sthlm

Dinner with my parents
Visiting the countryside (I hope)
Visiting my grandparents on both sides

Hanging out with Marika, Mattias, Annelie, Clara, Ija, Isaac, Marcin, Lasse, Eric, Anders, James ...and maybe some new friends too...

Having 2 gigs
Booking at least 4 gigs to the summer
Working for oneFM - radiostation
Finding some new spots for a music-video
Finishing the structure for a new site I have been working on for a while now

Finding some new clothes?
Bringing some of my old-stuff back with me to Östersund?
Getting a new web-cam! No bambuser lately!!!
Ehhhh...
Coffe, loads of coffe and eating food in nice restaurants!!!!
Dance at mose-backe, hell yeah :P

Could be done in 10 days, right?

Facebook knows it ALL!!! :P

Result: You are Intellectual Sexy
You've got that smooth, mature kind of sexiness that does really well at Sudoku conventions or just about anywhere.

You've got a bit of the Geek in you, which you stealthily use to your advantage. After all, there's nothing sexier than being smart about what you want and going after it. You have the potential to wow 'em with your choice words and profound insight. Just be sure to find a suitable balance between confidence and kindness. Have courage to speak your mind, but don't forget about giving all your honeys all the love and attention they deserve. (After all, they were smart enough to go for you.)

Result: You are an llama

A lot of people don't realize this, but llamas are the coolest animals on the planet. They are totally laid back, they have stylish hairdo's, and they've got good attitudes towards all creatures, big and small. They're like the "awesome next door neighbors" of the animal kingdom.

You're a llama! Be happy, be proud. Then go out and spread the word that there's nothing cooler than a llama. The world has got to know the truth.

As if I didn't know this already ;)

Trying out new microblogging tecniques

Hmm, I don't know if this will work, but the thought is that:

https://twitterfeed.com shall send feeds from

solscorner
blip.tv
bambuser

to:

Ping.fm

...that is posting it as a "status update" to:

Myspace
Facebook
Brightkite

AND

Twitter

...that is posting to Facebook (again) but also to solskugga.com through a badge?

Ehhh....

Doggy Style

Hmm...

So I sit and think about If I should open a new espresso house, re-build an old building or buy a dog.



Ehmm?



Hmm...
Some day I'll go for a bigger "real" dog, but I do not have the time or space for one now. But a small friend, just a smaaaaall pet ;) I have never spent a summer without an animal-friend of mine joining me in the grass. I better go and chill with Thomas cats soon...

Or give me a small person to sleep at my feet, that would do. Too. ^_^

Nattsvart - känslig? Sätt på TVn istället.

Män som hatar kvinnor
Jag sitter i biomörkret och blundar
Jag undrar hur många där ute som går hem oberörda
Jag undrar hur många som förfäras för några minuter
Hur många som njuter lite av skräckblandad förtjusning i biofotöljen
Över mänsklig grymhet
Jag undrar hur många som blundar
Hur många som inte Behöver titta
Hur många som Vet vad som verkligen sker inuti de där bilderna
Bortom de där ljuden som skärmen förstorar
Hur många som Vet hur det känns, sekunderna innan kroppen fjättras
Hur många som Vet hur smärtsamt det kan vara att ligga stilla - för länge
Att hållas fast och vridas, styrd av någon annans leder och vilja
Hur många som Vet hur det känns, att släppas fri
Att slängas bort
Att transformeras från att vara människa, till att vara en fysisk massa, för att slutligen övergå i ett tillstånd av icke-varande
Hur många som Vet hur ett sönderskuret, spräckt, misshandlat underliv slits upp gång på gång för varje steg
Hur många som bär en film som denna med sig, genom varje vaken sekund
Genom varje dröm
Som ett tinnitusljud som endast sällan drunknar i verklighetens brus
Hur många som tiger sig genom livet- vänskap, kärlek, sorg, ilska, ensamhet, tvåsamhet
Hur många som är starka nog att dölja sina sår väl eller för svaga för att visa dem öppet
Tala är silver, tiga är guld?
Hur många som väger skönhet mot svärta, accepterar myntets båda sidor och finner en balans
Hur många som missunnar sig närhet, skyller sig själva och straffar sig i tystnad i tron att de uthärdar livet
Hur många som gjort sig hårda, precis som filmens skådespelare
Men som aldrig tar ut lön
Som aldrig vinner något pris
Som aldrig får tvätta av sminket
Som aldrig får en chans att ta om en dålig scen
Eller låta bli den
Hur många som Vet hur ont det gör när tyg rivs i bitar
Hur eviga sekunderna är då en knivsegg skär genom hudens yttre lager
Hur allting fryser under det ögonblick då en annan människa tvingar sig nära, närmre, närmst
Och njuter av det
Hur många som Vet hur makt förvränger ögon
Hur dåligt glidmedel blod är
Hur ytterst lång tid det tar att förlora medvetandet av smärta, rädsla, av händer runt halsen
Hur många som Vet hur det känns när kroppen spricker
När själen spricker
Hur vissa bitar försvinner som strumpor i en tvättmaskin och aldrig mer kan klistras ihop
Hur frän doften av våldtäkt är
Hur triggad en sadist blir av sin misshandel
Hur triggade två sadister blir av varandra
Hur många som Vet hur svårt det är att skrika med munnen fylld av kön, tyg, sprit
Hur många som Vet att sjuka människor inte alltid är obehagliga främlingar med onda ögon

Jag undrar hur mänskligheten orkar leva vidare
Jag undrar över hur ett så destruktivt släkte samtidigt kan nära så mycket kärlek och ömhet
Jag undrar hur NÅGON kan bli så sjuk
Jag kan förstå att någon som blir slagen slår tillbaka
Lagen om överlevnad
Men oprovocerat våld?
Övergrepp
Tortyr
Ge mig alla förklaringar och bakgrunder i världen, de ursäktar ingenting

Jag öppnar ögonen
Jag kan inte gå hem med ett lugnande "puh, det var bara på film"
Jag kan inte vända nyllet mot himlen och fråga gud vad fan det är frågan om
Jag kan inte ringa en vän och skrika att världen är fylld av idioter - det gör inte världen till en ljusare plats för någon
Så jag försöker sprida ljus och värme - klösa mig fast vid mitt eget nu
Vid glittrande snö och tunna dimmor
Vid vänskap, tillit och förhoppningen om att se ett omedvetet leende på bussen
Samtidigt står jag inte ut med rösten i mitt huvud som uppmanar mig att fokusera på livet, på det vackra, på min karriär, på mina nära och kära
Jag står inte ut med att filmen får fortsätta generation efter generation, efter att biografen stänger för kvällen - där ute
Jag överväger att bli galen för att slippa bry mig om att jag inte har något val
Inte ett rätt val
Så jag går mina förbannade promenader, gråter, fyller lungorna med syre, försöker skriva klart en bok som skall vara båda varm, humoristisk och nattsvart och hamnar utmattad och nollställd vid tangentbordet utan att ha blivit en millimeter klokare över världen jag föddes till

Var går gränsen mellan att vara modig och korkad?
Mellan att vara ödmjuk och kuvad
Mellan att vara självständig och martyr
Mellan att se framåt och att leva i förnekelse
Mellan att vara optimist och hycklare
Empatisk och ältande
Vad är värst, att ljuga om sanningar, eller leva med lögner?
Bör världen förmildras eller skall skärpan vridas upp på max tills pixlarna urholkas och visar allt som är skadat och ihåligt

Vad råder man en kär vän?
Hur vet man?
Finns det ett rätt val?
Var texten obekväm, jobbig?
Bra, men förmodligen (tyvärr) var den nog inte riktad till dig.

Intuition

Click to Play

This video was recorded in Färgfabriken Östersund, in the artist Fredrik Wretmans exhibition "Taptim". Directed by Stefan Hallgren at Happy Minds and edited by Sol Skugga.