Closing this blog

Hey everyone

I am rebuilding my www.solskugga.com, therefor I will start blogging over there instead, to keep my everything under one roof. So you are more then welcome to join me there!

Browse my history here to follow me through autumn 08-spring 09 =)

På återbesök från framtiden

Vi har ögonkontakt.
Genom glasrutan blickar vi i stilla samförstånd mot varandra.
Kyrkan och jag.

Hon ser ut som en stor uggla, eller som Totoro...
Ett leende på mina läppar.



Jag drar upp knäna mot magen och viker in tårna under den blå filten. Jag har suttit precis så här så många gånger förr. Med tinningen lutad mot det buckliga glaset, ett snöbollsljus vid fötterna och rummet i ett stilla mörker omkring mig. Fönstret är djupt och jag är liksom gömd i väggen - en känsla av att vara ett med inredningen. I dessa ögonblick trivs jag bäst. Här står tiden stilla.

Kyrkans ögon; två gigantiska urtavlor, är vidöppna och ser allt jag gör. Allt jag tänker. Allt jag känner.

Det är något magiskt med att komma tillbaka. För var gång jag kliver in i detta rum är jag en ny Sol. Jag ser att sängen är flyttad, att mina föräldrar lagt besticken annorlunda i köket. Samtidigt finns alla mina möten kvar, som en transparent hinna över rummet; alla skratt, alla klockan 02.00 besök, all vänskap. Jag var lycklig här. Undrande, trevande och rastlös, men lycklig.

Jag har älskat i dessa rum, upplevt närhet och upplevt avstånd. Jag har varit fattig och löjligt rik. Passionerad och sval. Jag har bekantat mig med de flesta av mina nyanser här inne. Jag har fattat beslut på beslut och hat-älskat mitt eget sällskap som vi väl alla gör under perioder.

Men jag har aldrig varit där jag är nu. På återbesök från den där framtiden som jag brukade sitta och spinna fabler om. Det är en skrattretande och underlig känsla att samexistera med den framtid som man en gång drömde om. Att se hur den ser ut. Känna hur den känns. Har du åkt fritt fall?

I sådana fall vet du hur det är att stå i kön och titta upp mot toppen av det där tornet, samla mod och välja att stå kvar. Vänta, vänta. Ytterligare en tröskel passeras när byglarna fälls ned över axlarna och sista chansen att hoppa av karusellen försvinner. Resan upp är oemotståndlig, större delen av tiden är man livrädd, samtidigt lycklig över att man vågade. Att man är ett lejonhjärta och inte bara en liten skit. Dessutom ligger bollen inte längre i ens egna händer. Det är bara att följa med. Sedan stannar man upp, på toppen. Man ser ut över världen som nyss erövrats, kisar och inser att den är allt man drömt om, men aningens för stor för att greppa och om någon gett än chansen hade man köpt en stoppknapp, en frysa-tiden-spak eller en nödutgång för hur stora summor som helst. Sekunderna blir eviga och varje muskel i kroppen är spänd. Hur länge får man hänga där som en stolt flagga? Självklart håller man masken och låter bli att skrika, man kan ju bli påkommen - gudbevars. Och alla vet att det som kommer upp - måste komma ner.

Klick.

Marken försvinner under fötterna. Man faller, faller och faller och ödet bestämmer om man skall överleva eller dö på kuppen. Man hinner förbanna sig många många gånger under den där turen. Hjärtat hinner överväga att lägga av, hjärnan hinner spåra ur och munnen skriker tills lungorna inte har någon luft kvar.

Jag väntar på mitt klick. Njuter av min utsikt och påminner mig om att jag köat jävligt länge för att få lov att stå här i några sekunder. I den där framtiden.

Jag har ingen bygel och inga enorma summor att köpa mig fri för, jag hänger här av egen fri vilja och kom hit på de märkligaste av vägar. Jag är fortfarande förvånad över att toppen på tornet valde att infinna sig, efter alla konstiga spiror jag varit uppe och vänt i. Jag hade liksom vant mig vid att springa i trappor och tyckte att det var ett ganska schyst liv, en slags motivator som gav god motion och en evig riktning framåt och uppåt.

Det ligger en bro en bit ifrån mina fötter. Jag satte dit den själv. Jag vet inte riktigt vart den leder eller vad den är bra för, men jag antar att jag satsar på att komma dit. Fast först måste jag höra mitt klick, falla och eventuellt lära mig att flyga - så klart.

Jag vet bara helt ärligt inte hur man gör, så jag hänger här ett tag. Kanske är jag en naturbegåvning. Det lär väl visa sig.

Jag vinkar till min kyrka och går och lägger mig.
Rummet låter lite som om det fnissar runt mig.

Jag har aldrig varit där jag är nu.

To be done in Sthlm

Dinner with my parents
Visiting the countryside (I hope)
Visiting my grandparents on both sides

Hanging out with Marika, Mattias, Annelie, Clara, Ija, Isaac, Marcin, Lasse, Eric, Anders, James ...and maybe some new friends too...

Having 2 gigs
Booking at least 4 gigs to the summer
Working for oneFM - radiostation
Finding some new spots for a music-video
Finishing the structure for a new site I have been working on for a while now

Finding some new clothes?
Bringing some of my old-stuff back with me to Östersund?
Getting a new web-cam! No bambuser lately!!!
Ehhhh...
Coffe, loads of coffe and eating food in nice restaurants!!!!
Dance at mose-backe, hell yeah :P

Could be done in 10 days, right?

Trying out new microblogging tecniques

Hmm, I don't know if this will work, but the thought is that:

https://twitterfeed.com shall send feeds from

solscorner
blip.tv
bambuser

to:

Ping.fm

...that is posting it as a "status update" to:

Myspace
Facebook
Brightkite

AND

Twitter

...that is posting to Facebook (again) but also to solskugga.com through a badge?

Ehhh....

Doggy Style

Hmm...

So I sit and think about If I should open a new espresso house, re-build an old building or buy a dog.



Ehmm?



Hmm...
Some day I'll go for a bigger "real" dog, but I do not have the time or space for one now. But a small friend, just a smaaaaall pet ;) I have never spent a summer without an animal-friend of mine joining me in the grass. I better go and chill with Thomas cats soon...

Or give me a small person to sleep at my feet, that would do. Too. ^_^

Nattsvart - känslig? Sätt på TVn istället.

Män som hatar kvinnor
Jag sitter i biomörkret och blundar
Jag undrar hur många där ute som går hem oberörda
Jag undrar hur många som förfäras för några minuter
Hur många som njuter lite av skräckblandad förtjusning i biofotöljen
Över mänsklig grymhet
Jag undrar hur många som blundar
Hur många som inte Behöver titta
Hur många som Vet vad som verkligen sker inuti de där bilderna
Bortom de där ljuden som skärmen förstorar
Hur många som Vet hur det känns, sekunderna innan kroppen fjättras
Hur många som Vet hur smärtsamt det kan vara att ligga stilla - för länge
Att hållas fast och vridas, styrd av någon annans leder och vilja
Hur många som Vet hur det känns, att släppas fri
Att slängas bort
Att transformeras från att vara människa, till att vara en fysisk massa, för att slutligen övergå i ett tillstånd av icke-varande
Hur många som Vet hur ett sönderskuret, spräckt, misshandlat underliv slits upp gång på gång för varje steg
Hur många som bär en film som denna med sig, genom varje vaken sekund
Genom varje dröm
Som ett tinnitusljud som endast sällan drunknar i verklighetens brus
Hur många som tiger sig genom livet- vänskap, kärlek, sorg, ilska, ensamhet, tvåsamhet
Hur många som är starka nog att dölja sina sår väl eller för svaga för att visa dem öppet
Tala är silver, tiga är guld?
Hur många som väger skönhet mot svärta, accepterar myntets båda sidor och finner en balans
Hur många som missunnar sig närhet, skyller sig själva och straffar sig i tystnad i tron att de uthärdar livet
Hur många som gjort sig hårda, precis som filmens skådespelare
Men som aldrig tar ut lön
Som aldrig vinner något pris
Som aldrig får tvätta av sminket
Som aldrig får en chans att ta om en dålig scen
Eller låta bli den
Hur många som Vet hur ont det gör när tyg rivs i bitar
Hur eviga sekunderna är då en knivsegg skär genom hudens yttre lager
Hur allting fryser under det ögonblick då en annan människa tvingar sig nära, närmre, närmst
Och njuter av det
Hur många som Vet hur makt förvränger ögon
Hur dåligt glidmedel blod är
Hur ytterst lång tid det tar att förlora medvetandet av smärta, rädsla, av händer runt halsen
Hur många som Vet hur det känns när kroppen spricker
När själen spricker
Hur vissa bitar försvinner som strumpor i en tvättmaskin och aldrig mer kan klistras ihop
Hur frän doften av våldtäkt är
Hur triggad en sadist blir av sin misshandel
Hur triggade två sadister blir av varandra
Hur många som Vet hur svårt det är att skrika med munnen fylld av kön, tyg, sprit
Hur många som Vet att sjuka människor inte alltid är obehagliga främlingar med onda ögon

Jag undrar hur mänskligheten orkar leva vidare
Jag undrar över hur ett så destruktivt släkte samtidigt kan nära så mycket kärlek och ömhet
Jag undrar hur NÅGON kan bli så sjuk
Jag kan förstå att någon som blir slagen slår tillbaka
Lagen om överlevnad
Men oprovocerat våld?
Övergrepp
Tortyr
Ge mig alla förklaringar och bakgrunder i världen, de ursäktar ingenting

Jag öppnar ögonen
Jag kan inte gå hem med ett lugnande "puh, det var bara på film"
Jag kan inte vända nyllet mot himlen och fråga gud vad fan det är frågan om
Jag kan inte ringa en vän och skrika att världen är fylld av idioter - det gör inte världen till en ljusare plats för någon
Så jag försöker sprida ljus och värme - klösa mig fast vid mitt eget nu
Vid glittrande snö och tunna dimmor
Vid vänskap, tillit och förhoppningen om att se ett omedvetet leende på bussen
Samtidigt står jag inte ut med rösten i mitt huvud som uppmanar mig att fokusera på livet, på det vackra, på min karriär, på mina nära och kära
Jag står inte ut med att filmen får fortsätta generation efter generation, efter att biografen stänger för kvällen - där ute
Jag överväger att bli galen för att slippa bry mig om att jag inte har något val
Inte ett rätt val
Så jag går mina förbannade promenader, gråter, fyller lungorna med syre, försöker skriva klart en bok som skall vara båda varm, humoristisk och nattsvart och hamnar utmattad och nollställd vid tangentbordet utan att ha blivit en millimeter klokare över världen jag föddes till

Var går gränsen mellan att vara modig och korkad?
Mellan att vara ödmjuk och kuvad
Mellan att vara självständig och martyr
Mellan att se framåt och att leva i förnekelse
Mellan att vara optimist och hycklare
Empatisk och ältande
Vad är värst, att ljuga om sanningar, eller leva med lögner?
Bör världen förmildras eller skall skärpan vridas upp på max tills pixlarna urholkas och visar allt som är skadat och ihåligt

Vad råder man en kär vän?
Hur vet man?
Finns det ett rätt val?
Var texten obekväm, jobbig?
Bra, men förmodligen (tyvärr) var den nog inte riktad till dig.

Life. Some days.

I sit and browse music videos, I already know how to create my next music video for Intuition, but It's always good with some inspiration. I danced, earlier. It's been a while since I did. Arabic flamenco Sol moved through the darkness. Then I fell down on the floor, completely exhausted. When I create, act and dance, all these emotions come out. They make me stronger, but also weaker. I have to remind myself of why I am here, and why I am doing this, and that I can not let myself sit down and have a normal life. I will always have a creative spark inside, but I need both solitude and love, to keep shining.

So I found this: So much beauty, so much truth. About life, society. About you and me. That is what I wanna tell the world about. In my songs, in my words.



And then, I went by an old friend - Kiwi. This small animation always makes me sad, but I can't help myself. I just have to sit down and look at it. Feel it. Can you feel it? That strong, fighting mind and the dream that you could die for. Do you have a dream? I have one. Oh I have one. And the best part of it is I can never really make it come true, so I will bump around like this. Till I drop dead. That's fine with me.



Now I am in the right mood to go back in time and finish some epochs of my book, those moments that I shield myself from, in my current life. Hurray.

Hmm...

You feel the melancholy?
Then watch this and I'm sure you will feel better =)



Haha, or not? ;)

Kesh, Towis och Skymningsljus - ett brev, tre flickor

Tre älskade själasystrar
Trollsländor och irrbloss ur mitt förflutna, som jag aldrig för en sekund lämnade i ord och tanke, men som jag likväl aldrig fått förmånen att hålla om i mer än flyende sekunder.

Jag har varit berusat förälskad i er alla.
I era sagor, väsen, sneda ögon och trasiga kanter.
Jag sitter inatt och läser gamla brev, kopierar och länkar samman i långa dokument. Fäller lite tårar, strör lite fnitter omkring mig och skrapar mig tillbaka till 2003-2004. Längre än så. 99?! Få känner min historia bättre än de system som skickat mina ord till er.

Vackra Anneli, som ödet för oss från varandra, först bodde du i Sthlm, jag i Malmö, sedan jag i Sthlm, du i Åre, nu jag i Östersund och du i Sthlm. Jag vrider mig i skratt, sneglar på sj's hemsida men väntar lite. Vi dansar tillsammans snart igen. Jag vet det. Med våren. Som i Kristianstad, minns du. Svettig lycka. Få, gripbara minnen. Men mest breven. Från Australien. Du bar mig genom den jobbigaste tiden i mitt liv. Jag älskar dig alltid, dig och ditt ostyriga hår. Dig och det du åstadkommer.

Amelie, ljuset i skymningslandet. Kom hit, kom hit, vårt möte i somras var alltför kort och mina tankar slog knut på sig själva. Jag är bara en envis, klättrande Sol. Jag söker en platå. Kanske har jag funnit den, så kom dansa med mig här. Jag har fällt tårar över dig, längtat mig galen efter dig, stängt av dig. Du bränns, för att du brinner. Glöm aldrig det =) Vackra, vackra dimhöjda du.


Och Kesh. Lisa.
Du är kvar. Du kommer till mig sist. Fortfarande osedd. Orörd.
Innan januari är slut? Inom en vecka? Jag vågar inte tro på det. Är vi redo nu? Jag har läst brottstycken ur våra irrande, skälvande samtal inatt. Spröda trådar av inget och allt. Virvelvindar, sångfåglar och korpungar. Vi. Jag försöker minnas var du dök upp, men finner inte ursprunget till den tillit som rinner som en fjällbäck mellan oss. Det är som om du har varit där från början. Som en brännande saknad.
Kommer du hit låter jag dig förmodligen inte resa åter. Vågar du, verkligen?
Vågar jag? Kommer slingor ur ditt hår blandas med mitt mörka trassel, tills våra tankar väver galna mönster som vi aldrig mer kommer att kunna knyta upp? Eller blir vi klara som kristall? Rena, skimrande och lugna?

Ni ekar i mig. Jag tror att jag föds där era fotspår och skuggor möts. Kanske är jag intet annat. Än en reflektion.

I hit Swedish radio p4 Södermanland tomorrow 12.00

I'll add a phonenumber here that you should please please send an SMS to, so that I can stay in the newly added music chart for a maximum of 10 weeks, I never needed you so much as now!

Thanks for everything and I hope you'll be with me on this one!

Love/Sol

http://www.sr.se/sormland

Interview at a local magazine and words of wisdom

So, today I have done my first interview with a Swedish magazine 100%Östersund. It felt good, I enjoyed myself and I think I can get used to this ;) Seriously, I realized once again what a trip I've made since 2000 and I tried to draw attention to the persons who have supported me and my music. And actually, I think she understood me and what I try to achieve. It was a smart chick asking just the right questions. And I hope I did push the right buttons. And that I managed to NOT speak about certain things, even if I stumbled once, but I changed the subject kinda smooth...

Some things are not to be explained. Not by other fingertips than mine. And certainly not at this point in my so called career. Or life. Or whatever.

Truthful but not unwise.

Ooooh, and I will be able to shoot my Intuition movie in the most beautiful surrounding ever. Thanks to the artist Fredrik Wretman.

Happy happy me.

I'll get back to this later...


Ahm, I just had to copy this from my friend Emma =)




Goodnight, see ya at bambuser :P

Tomorrow my dear Marika goes here =)

Tomorrow we'll work out everything for my new video, that we will shoot the first section of on Wednesday. I am so exited. I'll spend the night over at the studio today, I have som e recordings to do, and I just finished the press release list, so I better get to work and write those emails...

Hupp, that's all for now. I'll upload some new photo sessions in the end of this week, so if you have any suggestions, hit me ;)

To cold to walk home

I'm kinda stuck here.
15 minutes from my apartment. I forgot I got here in a warm car, in inside-door-clothes. So am I gonna crash here tonight again?

I donknow. But I do know now I get my mac back on friday! =) Happy me :P Then it's into business!

Just delivered some finished work to people here and there. Gonna finish here and see what happens.

Blahablaha...

See ya!

When there's only me

It's been a beautiful day.
I made some new contacts, I am invited to a couple of nice new friends this weekend and had a wonderful playful time in the swimming-house (do you call it that?) this morning. I've felt alive and awake and christal clear.

Maybe it's just that the hour passed midnight again
And I'm still so awake awake awake.

A soft trip of loneliness comes crawling, we say hello - nothing more. Old friends, but never lovers. Again - there's only me. I'm like that. Klink-plink. And a piano. A beautiful one - at least...

Mattias told me goodnight 2 hours ago, we spent 3 hours on the phone.
He spoke about love, the beauty of the woman body, about us.
I reply uhm, mmm, ammm, said somthing "wise and optimistic" about longing and friendship and then uhm again.

I have walked through a door, into a world I felt might fit me better. I have wild nature here, a small universe to share, filled with music and a gentle touch now and then. Maybe I grow old before I bump out of it and find that only 10 minutes have passed in the outside world, maybe I trip and fall out of the wardrobe much earlier. I don't know exactly what my mission are, what I am assumed to bring here or not, I just felt these streets calling for me even before I got here, that I couldn't resist. So I decided to move here in August, and here I stand now.

I have spent some days and nights thinking and feeling.
I'm ready to make a room here now, for myself. To get attached.
Vulnerable and at the same time stronger. Wiser. More sad. Happier.
I'm like a guitar. I can play my strings and create vibrating sounds, that echoes from inside.

I listen to my voice
It sounds different now, in this late hour
The Sol Skugga voice.
She sings something about empty shoes. I smile.
Me and the objects surrounding me. A quiet understanding. Truth.
This studio knows me by now.
It says knick-knack-tip and tells me to feel safe and calm.
Embraces me like a big hug.

- It's okay if you rest for a while. Not to long though sweet sunshine.
- Don't worry I reply, I'm on my way. I've had my pause.
I'll go out there to kick some stones rolling again.
To do my things. To stay occupied, some more years. I promise not to fall asleep. I am still fast. I can run away from that mad tiredness. By the way, I feel wide awake. Really. Don't worry, I handle myself.

Oh well dear diary.
Same same.
Yes, things have changed, but there's still only me. Walking this road, but with pleasant company in reach.

Sugar dripping on my inside.

I'd go around the world for you, if needed; I heard it twice today, from two of my best friends. How come I deserve so much love?

Fake it til you make it
I wrote it in my hand, on my arm
Practise makes perfect

Am I?
Perfect?
Now?

I hope not.
Uhh, gotta sleep now.
In the best sofa ever ;OP

Trade The Movie

So, the day started in tears and ended in tears. I cried in my sleep as I dreamed that my beloved sisters youngest daughter drowned, and now I have just tortured myself over again, watching the movie TRADE.

tradethemovie.com

It's about trafficking. Buying and selling and using young, pure children.

I have been stuck in this emotional corner so many times before. I truly hope I can make some difference, if so for only one or two persons out there, during next year.

I have so many travels to do. So many places to go. So many neighbors to help.
I think I am done now. That I am so strong as a person, so finished with my personal travel and growth, that I can face this, and act upon it. Not only give away money, but truly get involved.

I'll get back on this subject when I am more calm then now.

Take care of each other and smile to strangers in the street. You never know where they are heading or where they come from...

/Sol

A small Café to be

I sit and think of my definition of a home.
I want a fireplace, a corner for my books and a bed big enough for visitors staying over night. The kitchen should be open and filled with candles. That's all. Maybe a dog, a small cow, a goat and a horse too, if it's a small house in the countryside.

But most of all I consider home to be a place where I can invite strangers, friends, artists and writers to share a cup of coffee or tea, a cake and discuss whatever may be on their mind. A open living room in a small caffe that I own, where I can paint the walls in the colors of my soul, where people can sell art, perform music or just hang around. They may bring their own food, literature or games, or grab something I have to offer that day. I'll create that place during next year, if I can afford it. If I find the right spot. And I will sit down with my guests, work with them, kiss them hello and goodbye and spread my love, show a movie some night and read some poems another evening. Sometimes we offer breakfast, sometimes we don't.

That's how I wanna live, in a mach up with long days in a studio environment, among beautiful, warm and inspiring people.

Can I have that?

Gardenia released

New Gardenia album released!

I paint musical landscapes with lust, passion, sorrow and love and invite you to a Garden where you will find only truth.

Listen to my new album Gardenia at www.solskugga.com, free preview untill Christmus. Free download of the entire album (for members only) from the 24th of December!

Also... there's a few signed copies available, so if you like my folk-lore, new wave, electronica kinda rock, get your hands on it now and let our fingertips meet...



www.solskugga.com

With all love/Sol

Evening in Sthlm

I'm back in Sthlm, trying to take care of a tired Mattias. I think we'll watch Ronja Rövardotter and sleep soon. What's with the world. My friends struggle so hard, with so many great ideas, still it ends up with people feeling sick around me. But I'm back on my feet now, pretty calm and actually longing for online conversations again.

Tomorrow you'll see me in the city, and on bambuser, working my new web page =)Tonight I have almost finished my booklet for Gardenia, it's a bit hard to get the songs in a pleasant order, we'll see where it ends.

Gahw. Uhm.
Jaddi jaddi...same same.

I'll be deeper another day ;)

20.35

I just finished the outro for Gardenia. It sounds like a "speldosa" song. I don't know the word in English, you know one of those small, small jewel cases that comes with a song when you open it? Dinge-linge-ting kinda sound.

It's dark here, though it's snowing outside. The very first, pure snow. Winter.

I leave this place on Monday. Oh, hum...
My thoughts are slippery right now.

I guess I just wanted to say hello, I'm here, still alive. Had a beautiful night by my self yesterday. I believe I'm heading towards that little house in the countryside. For a while.

Where are you going?

Oh man I am so tired

I don't see any difference between night and day, Saturdays or Mondays. I just finished a 48hours trip with a webpage, now I am working with the booklet for Gardenia, writing lyrics and re-touching the last pictures for the cover etc. Tomorrow will be a night of in Hackås with Mattias, I really really look forward to NOT work at all.

Oh, so what more?

The book about my life is growing. I have once again found some space to write on it, and this time I think I can manage the transparency that will be needed to finish it.

Love ya all very much, I just have to stay "off-line" and focus on my health a bit longer, so I don't loose my mind completely.

I hope you are having a wonderful autumn out there, don't forget the details ;)

Love/Sol

Min dagbok för 2005-2006

Finns nu tillgänglig här:

Dagbok 2005-2006 för allmän beaktan

Jobbar för fullt med mitt album nu och hinner inte vara närvarande i etern. Mkt nöje.