We all know that myspace hasn't been the most brilliant page to edit with html and css. As an artist, it lacks lot's of functions that for example reverbnation has developed. Over time though, every serious band have built a myspace promo page, cause everybody know of myspace and go there to find new music. The major thing with myspace, for me and for thousands of other bands, have been the ability in the player to count the numbers of listeners dropping by, and to give you nice statistics over how popular you are. Some have worked pretty hard to get those numbers up, including me.
Last week, we heard through media that the new, flashy super cool myspace app should be released - lifting myspace as a music comunity and reaching up to iTunes and amason standards. Great, I thought. I might put some more energy into my myspace once it's out there.
What I have some days later, is a player that doesn't work at all, it displays wrong songs, some of them won't play, the counter is reset to the sum of my recently added songs, which means ALL my statics over listeners the past 2 years are gone. That makes a different from 18000 plays to almost 100000 for me. I am about to release my new album pretty soon and that different makes a different when approaching radio channels etc. Myspace forums are crowded with angry and disappointed bands such as me - but no reply from myspace crew.
There's always bugs, beta-releases etc in the cyber world, but hey, myspace is one of the biggest communities in this world atm, shouldn't they be able to change a player without loosing their users trust?
I really hope they fix this bug, and hope for their sake that they atleast saved a backup of earlier information or I'll write them down without mercy.
/Sunny
Monday, September 29, 2008
Thursday, September 25, 2008
Noterat i Metro på bussen från Lund
Under signaturen Split Vision skriver någon en insändare till Metro med rubriken: Tjejer är bra på teori - killar på praktik. Iom att jag inte hittat insändaren på metros hemsida, tar jag mig friheten och citerar den rakt av innan jag måste fälla några kommentarer.
"Någon skrev (22/9) att tjejer pluggar mer för att komma in på skolan, och det stämmer. Tjejer är bättre på teori, medan killar är duktigare på praktik.
Exempelvis är tjejer duktigare på teoriprov för körkort, men de är betydligt osäkrare som bilförare. Killar är ofta slarviga på teoriproven men är betydligt skickligare på själva körandet och vågar pröva nya sätt att köra, köra fortare, testar sig fram till mer kunskap och kan därför utveckla sitt körande.
Detta kan jämföras med högskolans och yrkesarbetets värld. Tjejer har höga betyg med vet inte riktigt hur de ska omsätta kunskaperna i praktiskt arbete på en arbetsplats och får därmed ofta administrativa poster, medan killar ofta blir duktiga i yrken som har med genomförande att göra.
Killar blir därmed duktigare på att göra rätt saker, medan tjejer gör saker rätt men inte vet hur helheten ska bli bra."
Den här texten, som skrämmande nog inte känns ett dugg oväntad eller på något vis obekant under hornhinnan, höll mig upptagen i ett roat(?) samtal under 20 minuters färd från Lund till Malmö inatt.
Efter att ha växt upp som akademisk-hippi i ett fullkomligt jämlikt hem, med en vänskapskrets bestående av så väl rabiata-feminist-veganer, politiskt korrekta intellektuella män, filosofiskt lagda romantiker, anarkister, sexister, idealister och en drös småstads-svin i form av lata män och kvinnor i yngre medelåldern; har diskussionen och debatten om könskvoteringar, jämställdhet och kvinnligt och manligt ofta tenderat att skrämma mig på flykten. Tyvärr.
Dessa diskussioner tenderar att i bästa fall nå upp till någon form av välgräddad pajkastning, där anklagelser och försvar tillslut handlar om vem som stängde toalett-locket flest gånger. En gång klev jag passionerat in med mina åsikter, erfarenheter och förhoppningar och den där orken som jag tappade någonstans mellan 2001 och 2003 börjar komma tillbaka. Jag minns hur jag kunde debattera med ett sprudlande lugn i dygn när det kom till sakfrågor jag kände för, hur jag älskade att ställa människors inrutade vardag på kant och plantera små speglar i deras liv. Speglar som ändrade deras infallsvinkel bara en aning. I bästa fall.
På www.sika-institute.se kan man i pdf-form ta del av den nationella resvaneundersökningen, RES 2005–2006. Här framgår att män tillryggalägger flera mil/år i bil än kvinnor, samt att de orsakar flest bilolyckor. Om detta har att göra med antalet körda mil eller deras sätt att köra är dock outtalat och kan endast spekuleras i. Oavsett vilket så hade det varit spännande om signaturen Split Vision hade kunnat bidra med någon ny statistik bakom sin hypotes att killar utvecklar, samt blir skickligare i sitt körande genom att exempelvis köra fortare. Övning ger färdighet och med lite mod är hälften vunnet, det köper jag absolut. Men har detta något med chaufförens kön att göra? Är detta ett bärande argument för att killar är duktigare på praktiska utföranden än tjejer?
Draget till sin spets: är kvinnor två stympade armar knutna till en hjärna som processar bra så länge ram-minnet inte överskrids och män lobotomerade muskelknyten med sinnena på givakt? Är det på grund av en längtan efter att förena dessa två beta-versioner av en fungerande människa, som merparten av vår befolkning ger sig ut på krogen och raggar var och varannan helg? Är det så här Svensson svensken ser på könsroller? Idag? 2008?
Vad hände med det vackra i att vara kvinna, det vackra i att vara man? Var tog stoltheten och det mjuka utbytet dem emellan vägen? Finns det bara konkurrens, klyschor och tråkiga roller kvar att spegla uppväxande generationer i?
Jag har ingen tv. Men idag såg jag reklam för nokias nya "tjejmobil" som går att köpa tillsammans med ett 3-abonnemang som dessutom drev hejdlöst med norrlänningar. Det finns ett fåtal fysiskt grundade konsumtionsbehov (tamponger ex) som skiljer kvinnor och män åt och det går säkerligen att finna ytterligare beteendemönster som är karaktäristiska för vardera kön, men snälla snälla, släng inte upp 3 rosa, gulliga mobiler i mitt och mina systerdöttrars, samt deras killkompisarsansikte och kalla dem "tjejmobiler". Vilken kille kommer vilja eller våga köpa dessa, även om han tilltalas av både dess funktionalitet och yttre, vice versa? Borde inte alla ha rätt att köpa allt, åtminstone när det kommer till teknik? Och om tekniken skall bli könsrelaterad, snälla grunda det på programvara och lösningar som inte bygger på urholkade generaliseringar.
Gud förbude att alla människor omstöps i samma form och att kvinnor blir män och män kvinnor, men låt oss för allt i hela världen ge varandra utrymme nog att sväva fritt på skalan. Heja, killar och tjejer, do your magic. Var teoretiska, platoniska, fysiska, organisatoriska, lyriska. Jag är bara sjukt trött på att höra talas om "duktiga flickor" och "händiga killar".
Jag är inte svart eller vit. Inte grå heller för den delen.
Vilken färg är du?
"Någon skrev (22/9) att tjejer pluggar mer för att komma in på skolan, och det stämmer. Tjejer är bättre på teori, medan killar är duktigare på praktik.
Exempelvis är tjejer duktigare på teoriprov för körkort, men de är betydligt osäkrare som bilförare. Killar är ofta slarviga på teoriproven men är betydligt skickligare på själva körandet och vågar pröva nya sätt att köra, köra fortare, testar sig fram till mer kunskap och kan därför utveckla sitt körande.
Detta kan jämföras med högskolans och yrkesarbetets värld. Tjejer har höga betyg med vet inte riktigt hur de ska omsätta kunskaperna i praktiskt arbete på en arbetsplats och får därmed ofta administrativa poster, medan killar ofta blir duktiga i yrken som har med genomförande att göra.
Killar blir därmed duktigare på att göra rätt saker, medan tjejer gör saker rätt men inte vet hur helheten ska bli bra."
Den här texten, som skrämmande nog inte känns ett dugg oväntad eller på något vis obekant under hornhinnan, höll mig upptagen i ett roat(?) samtal under 20 minuters färd från Lund till Malmö inatt.
Efter att ha växt upp som akademisk-hippi i ett fullkomligt jämlikt hem, med en vänskapskrets bestående av så väl rabiata-feminist-veganer, politiskt korrekta intellektuella män, filosofiskt lagda romantiker, anarkister, sexister, idealister och en drös småstads-svin i form av lata män och kvinnor i yngre medelåldern; har diskussionen och debatten om könskvoteringar, jämställdhet och kvinnligt och manligt ofta tenderat att skrämma mig på flykten. Tyvärr.
Dessa diskussioner tenderar att i bästa fall nå upp till någon form av välgräddad pajkastning, där anklagelser och försvar tillslut handlar om vem som stängde toalett-locket flest gånger. En gång klev jag passionerat in med mina åsikter, erfarenheter och förhoppningar och den där orken som jag tappade någonstans mellan 2001 och 2003 börjar komma tillbaka. Jag minns hur jag kunde debattera med ett sprudlande lugn i dygn när det kom till sakfrågor jag kände för, hur jag älskade att ställa människors inrutade vardag på kant och plantera små speglar i deras liv. Speglar som ändrade deras infallsvinkel bara en aning. I bästa fall.
På www.sika-institute.se kan man i pdf-form ta del av den nationella resvaneundersökningen, RES 2005–2006. Här framgår att män tillryggalägger flera mil/år i bil än kvinnor, samt att de orsakar flest bilolyckor. Om detta har att göra med antalet körda mil eller deras sätt att köra är dock outtalat och kan endast spekuleras i. Oavsett vilket så hade det varit spännande om signaturen Split Vision hade kunnat bidra med någon ny statistik bakom sin hypotes att killar utvecklar, samt blir skickligare i sitt körande genom att exempelvis köra fortare. Övning ger färdighet och med lite mod är hälften vunnet, det köper jag absolut. Men har detta något med chaufförens kön att göra? Är detta ett bärande argument för att killar är duktigare på praktiska utföranden än tjejer?
Draget till sin spets: är kvinnor två stympade armar knutna till en hjärna som processar bra så länge ram-minnet inte överskrids och män lobotomerade muskelknyten med sinnena på givakt? Är det på grund av en längtan efter att förena dessa två beta-versioner av en fungerande människa, som merparten av vår befolkning ger sig ut på krogen och raggar var och varannan helg? Är det så här Svensson svensken ser på könsroller? Idag? 2008?
Vad hände med det vackra i att vara kvinna, det vackra i att vara man? Var tog stoltheten och det mjuka utbytet dem emellan vägen? Finns det bara konkurrens, klyschor och tråkiga roller kvar att spegla uppväxande generationer i?
Jag har ingen tv. Men idag såg jag reklam för nokias nya "tjejmobil" som går att köpa tillsammans med ett 3-abonnemang som dessutom drev hejdlöst med norrlänningar. Det finns ett fåtal fysiskt grundade konsumtionsbehov (tamponger ex) som skiljer kvinnor och män åt och det går säkerligen att finna ytterligare beteendemönster som är karaktäristiska för vardera kön, men snälla snälla, släng inte upp 3 rosa, gulliga mobiler i mitt och mina systerdöttrars, samt deras killkompisarsansikte och kalla dem "tjejmobiler". Vilken kille kommer vilja eller våga köpa dessa, även om han tilltalas av både dess funktionalitet och yttre, vice versa? Borde inte alla ha rätt att köpa allt, åtminstone när det kommer till teknik? Och om tekniken skall bli könsrelaterad, snälla grunda det på programvara och lösningar som inte bygger på urholkade generaliseringar.
Gud förbude att alla människor omstöps i samma form och att kvinnor blir män och män kvinnor, men låt oss för allt i hela världen ge varandra utrymme nog att sväva fritt på skalan. Heja, killar och tjejer, do your magic. Var teoretiska, platoniska, fysiska, organisatoriska, lyriska. Jag är bara sjukt trött på att höra talas om "duktiga flickor" och "händiga killar".
Jag är inte svart eller vit. Inte grå heller för den delen.
Vilken färg är du?
Wednesday, September 24, 2008
Midnight toast and strangers in my room
I'm almost done here now.
My room is empty. Just a few things left.
A piano, a guitar. One box with lyrics and company-related papers. One with kitchen things.
That's pretty much it.
I'll go to sleep now. I have been offline for some month, I had to take care of my self. I will be back in Oktober. For now - bed bed bed.
See ya in Stockholm!
My room is empty. Just a few things left.
A piano, a guitar. One box with lyrics and company-related papers. One with kitchen things.
That's pretty much it.
I'll go to sleep now. I have been offline for some month, I had to take care of my self. I will be back in Oktober. For now - bed bed bed.
See ya in Stockholm!
Monday, September 22, 2008
Wickmanska gården
Live at Wickmanska gården the night of culture 08 in Lund. On stage Fredrik Courcambeck-Wahlqvist on Acoustic Guitar | Fiddle and Martin Ekdahl
Fiddle and Sol.
It's very live, sadly the recording volume were to high, so there's distortion in the video-clips from this eveing. I've tried to edit the sound quality so use your imagination a bit and you are almost there =)
Oh. And it's live. *smiles*To see more from the show, visit: http://solskugga.blip.tv
Sunday, September 21, 2008
O ett litet paket
Ni är många som genom tid och rum kunnat ta åt er av dessa ord, även om dagens paket går till min käre Birk-ur pojk-ur. Snart ses vi och skuttar över helvetesgapet några vändor =)
Pjesent
Pjesent
Du och du och alla ni
Det finns människor i mitt liv som sprattlar i maggropen, får mig att le och vilja växa, bli större, vackrare, klokare och därigenom lite evigare.
Som vanligt vill jag inget hellre än hoppa ner i fickan på de irrbloss och eldsjälar som flätas samman med mina innersta energier. Jag vill kura upp tätt intill, följa med, bjuda på te, uppmuntra, krama om med ord, armar och ben och vara allt det där som känslan i magen vrålar om. Det bor så mycket ömhet i mina relationer. Så mycket trygghet, ärlighet och värme. Samtidigt så mycket skörhet. Jag är alltid så rädd att bli missuppfattad, att den kärlek jag vill ösa över min omgivning skall göra den sårbar, istället för stark. Ja tack, jag tar gärna emot ett paket då och då. Det gör mig rörd, skimrande stolt och glad. Och jag hoppas att de paket jag räcker över i form av ord, beröring av själ och kropp, skall kunna vandra vidare ur era händer - till vackra människor i er omgivning. Som en mjuk ring över stilla vatten. Först då har jag lyckats i min strävan.
...
Jag iakttar mig någonstans snett bakifrån, ovanifrån. Ser hur jag med febril omtanke försöker lägga ut dessa små presenter på rätt ställen, hur jag samtidigt håller tillbaka och avvaktar lite. Jag ger mig. Jag ger mig. Du får mig, du får mig. Idag, i morgon, för alltid när jag väl bjudit in dig till min trädgård.
Mitt Gardenia.
Så jag trampar mina vägar, vårdande mitt fåtal, ack så värdefulla älskade. Kryper vidare genom det nät jag spunnit över Svea rike. Matar, pysslar om, kramar och bedyrar kärlek för att få behålla er som betyder allt för mig. Allt.
Emma, Annelie, Amelie, Kesh, Marcin, Isaac, Te Stefan, Von Thomas, Julius, Lasse, Naim, Ija, Mike, Axel.
Ni fick mig att våga kasta tejpen som gömde ärren, ni har stött mig utan att veta det själva, genom att vara fantastiska människor. Modiga i era egna universum, i vart litet beslut. Vackra i era misstag och snedsteg.
Ni har erbjudit mig små hem, längs den väg jag vandrat mot min egen lilla vrå. Ni har delat mina tankar och drömmar utan att skratta, visat mig delar av era egna inre-skrin - var och en på sitt sätt. Inget och ingen kan någonsin ersätta er plats. Men här finns utrymme för fler. Mina ängar blomstrar, här finns skugga för brännande sol och regnet som faller är ljummet som dagg. Bjud in era vänner. Era älskade.
Ni är en del av min familj.
Och dem ni väljer att älska, älskar jag därför - genom er.
Så i höst landar jag i två nya hem.
Jag kommer att trampa försiktigt över dessa nya trösklar, som rådjuret stiger över frostbelupna tuvor.
Jag hoppas att vi skall motivera varandra att bli det bästa vi kan.
Att jag skall få följa era äventyr och vara en liten pelare att luta sig mot när det behövs - som tack för hjärtrummet och stjärtrummet =)
Jag har funnit ett nytt lugn.
Trots att min horisont vibrerar och linjen är suddig.
Spänning.
Rädsla.
Trygghet.
Jag har mycket att förlora.
Jag är rik.
Nu blev det ett brev till nära och kära detta.
Glad höst o gonatt gott folk.
Love ya always.
Som vanligt vill jag inget hellre än hoppa ner i fickan på de irrbloss och eldsjälar som flätas samman med mina innersta energier. Jag vill kura upp tätt intill, följa med, bjuda på te, uppmuntra, krama om med ord, armar och ben och vara allt det där som känslan i magen vrålar om. Det bor så mycket ömhet i mina relationer. Så mycket trygghet, ärlighet och värme. Samtidigt så mycket skörhet. Jag är alltid så rädd att bli missuppfattad, att den kärlek jag vill ösa över min omgivning skall göra den sårbar, istället för stark. Ja tack, jag tar gärna emot ett paket då och då. Det gör mig rörd, skimrande stolt och glad. Och jag hoppas att de paket jag räcker över i form av ord, beröring av själ och kropp, skall kunna vandra vidare ur era händer - till vackra människor i er omgivning. Som en mjuk ring över stilla vatten. Först då har jag lyckats i min strävan.
...
Jag iakttar mig någonstans snett bakifrån, ovanifrån. Ser hur jag med febril omtanke försöker lägga ut dessa små presenter på rätt ställen, hur jag samtidigt håller tillbaka och avvaktar lite. Jag ger mig. Jag ger mig. Du får mig, du får mig. Idag, i morgon, för alltid när jag väl bjudit in dig till min trädgård.
Mitt Gardenia.
Så jag trampar mina vägar, vårdande mitt fåtal, ack så värdefulla älskade. Kryper vidare genom det nät jag spunnit över Svea rike. Matar, pysslar om, kramar och bedyrar kärlek för att få behålla er som betyder allt för mig. Allt.
Emma, Annelie, Amelie, Kesh, Marcin, Isaac, Te Stefan, Von Thomas, Julius, Lasse, Naim, Ija, Mike, Axel.
Ni fick mig att våga kasta tejpen som gömde ärren, ni har stött mig utan att veta det själva, genom att vara fantastiska människor. Modiga i era egna universum, i vart litet beslut. Vackra i era misstag och snedsteg.
Ni har erbjudit mig små hem, längs den väg jag vandrat mot min egen lilla vrå. Ni har delat mina tankar och drömmar utan att skratta, visat mig delar av era egna inre-skrin - var och en på sitt sätt. Inget och ingen kan någonsin ersätta er plats. Men här finns utrymme för fler. Mina ängar blomstrar, här finns skugga för brännande sol och regnet som faller är ljummet som dagg. Bjud in era vänner. Era älskade.
Ni är en del av min familj.
Och dem ni väljer att älska, älskar jag därför - genom er.
Så i höst landar jag i två nya hem.
Jag kommer att trampa försiktigt över dessa nya trösklar, som rådjuret stiger över frostbelupna tuvor.
Jag hoppas att vi skall motivera varandra att bli det bästa vi kan.
Att jag skall få följa era äventyr och vara en liten pelare att luta sig mot när det behövs - som tack för hjärtrummet och stjärtrummet =)
Jag har funnit ett nytt lugn.
Trots att min horisont vibrerar och linjen är suddig.
Spänning.
Rädsla.
Trygghet.
Jag har mycket att förlora.
Jag är rik.
Nu blev det ett brev till nära och kära detta.
Glad höst o gonatt gott folk.
Love ya always.
Friday, September 19, 2008
What to do in the middle of the night
* Browse channels in Jaiku and spam them with your best url.
* Record your typing, add some dist and ta-daaaa - it sounds like a horror movie filled with running spiders
* Stalk your best friends when they sleep and hope that they will still love you in the morning
* Find some beta-sites in up-coming countries on the web-map and be the first Swedish girl in there
* Eat something :P
* Gotobed!
Oh, uhhh, a bright light. I just found out what I really wanna do. I'll finally publish my writings about insomnia etc...
I just bought www.gotobed.se
I'll make an Insomnia and sleeping disorders site, with info about dreams, facts, new science etc. This will be fun!
Nightynight!
* Record your typing, add some dist and ta-daaaa - it sounds like a horror movie filled with running spiders
* Stalk your best friends when they sleep and hope that they will still love you in the morning
* Find some beta-sites in up-coming countries on the web-map and be the first Swedish girl in there
* Eat something :P
* Gotobed!
Oh, uhhh, a bright light. I just found out what I really wanna do. I'll finally publish my writings about insomnia etc...
I just bought www.gotobed.se
I'll make an Insomnia and sleeping disorders site, with info about dreams, facts, new science etc. This will be fun!
Nightynight!
Thursday, September 18, 2008
Ihhhaahhoo...
Uhh, good morning =)
Here's the link to where I'm in the radio today!
p3 radio
Gotta leave for Lund now, to buy my Emma a computer and myself a HD cam...
Here's the link to where I'm in the radio today!
p3 radio
Gotta leave for Lund now, to buy my Emma a computer and myself a HD cam...
Wednesday, September 17, 2008
Intervju with Lars-Peter Hielle from radio -P3
Oh.
I woke up today. Tried to find my clothes (they were gone gone, like when you have been out, drunk, come home (with someone?) drop them all over the fucking place and most probably if you had socks, you will never find them again.)
I just find something to put on when a nice guy Lars-Peter Hielle called me and asked to make an interview about me and why I am broadcasting over Bambuser. Hey! Sure, I thought and jumped about a meter up and down. Media media media, give me more =)
So, we tried to hook things up at my place, and the internet-connection were bad, the sound bad-er and everything just not good at all. So I collected my beloved mac book, and found a buss to Stefans place. So, the interview were mad in his kitchen, and you can see it here already. But scroll about 15 minutes into the clip, cause I had problems with the sound from the beginning.
It will all hit P3 news tomorrow I'll give you a link once I have one!
Life is great ;)
See ya later sweethearts!
/Sunny
I woke up today. Tried to find my clothes (they were gone gone, like when you have been out, drunk, come home (with someone?) drop them all over the fucking place and most probably if you had socks, you will never find them again.)
I just find something to put on when a nice guy Lars-Peter Hielle called me and asked to make an interview about me and why I am broadcasting over Bambuser. Hey! Sure, I thought and jumped about a meter up and down. Media media media, give me more =)
So, we tried to hook things up at my place, and the internet-connection were bad, the sound bad-er and everything just not good at all. So I collected my beloved mac book, and found a buss to Stefans place. So, the interview were mad in his kitchen, and you can see it here already. But scroll about 15 minutes into the clip, cause I had problems with the sound from the beginning.
It will all hit P3 news tomorrow I'll give you a link once I have one!
Life is great ;)
See ya later sweethearts!
/Sunny
A new sort of goodmorning =)
Oh, a guy from P3, Swedish radio just phoned me and asked to interview me about Bambuser =)
It's a good day today, more media into my life :P
Tell ya more about the event later!
Here we go!
/Sunny
It's a good day today, more media into my life :P
Tell ya more about the event later!
Here we go!
/Sunny
Tuesday, September 16, 2008
FRA
So, as always when it comes to politics, I'm a bit late. I listen, read, listen and read until I think I get it right, then I decide what to think and then I act. Today I joined demonstrations against FRA (read more: http://stoppafralagen.nu/ and here: http://www.riksdagen.se/) in Malmö. Here come some video shoots from the very warm and calm, but also very determined demonstration.
So. WHY did I join the demonstration? Do I have something to hide? Do I not wish to fight criminals? Am I not a god member of my country and therefor willing to be open with all information I have?
Let me reply with some questions.
Do you trust your family? And even if you don't, do you think it's ok to sneak on them and their privacy?
Do you read your girl/boyfriends sms/mail/letters?
Would you track the pages your child visit on internet, the conversations he/she has in a community etc?
Would it be ok if your boss secretly listened to and recorded the conversations you and your colleague have in the lunch break or in the office?
Would you be upset if you knew that someone you didn't even know about read or listened to private dialogues between you and another person?
Maybe you have no top-secret secrets in your life, no super ideas to have patented, and no black-income or whatever going on. Maybe you don't care if people know about your sexual life, your politic color or your favorite web-site. Maybe you don't care if you live in the Matrix or not. If someone keeps track about your normal day behavior or not. Maybe you trust society and the government fully and believe that Sweden will always be a safe and democratic place to live in. Maybe you trust the military and the politicians and will let them have their ways to fight crimes and hope that only the bad people will be affected. You might believe that human beings are good. That the lines they draw will be fair and respectful. That they will never ever even think about to sell out your information to other companies that can use it to tie you around their fingers.
Maybe, in a distant future, you disagree with something happening around you. Maybe at times when you are angry or happy, broke, in love or sheathing, you'd like to absolutely keep it to yourself.
I prefer to spread my thoughts and believes in a controlled form. I like to have monopole on my words, my knowledge and my weaknesses. I prefer to be able to always choose to give away parts of myself, no matter what parts it's about.
Therefor FRA is nothing I can accept.
I will take the consequences of blogging and discussing things in forums, but at least - I wanna know that what I think I keep private, will remain private.
That's about it.
And IF I can be at help, the government or military or whatever institution may ASK if they can track my conversations etc...and IF I really seem like a bad person they may spy on me as much as they please. But get the fuck out of here if I am not on the black-list.
Thank you very much.
Monday, September 15, 2008
En gång skrivet om att växa isär
Grenarna skapade en flätad mur, en tät tavla i djupgrönt och skirt rött bakom dem. De vandrade hand i hand, i tystnad.
Det fanns ingen tid där, heden under hans yttersta lillfinger sträckte sig åt vänster, ut mot evigheten. Havet låg suddigt under tunna moln, orörligt som hennes hår.
De vandrade utan mål, eller också hade de glömt orsaker och syften. Hans naglar ritade smala märken i hennes livslinje, tvära jack som samtidigt kändes mjuka. Avtryck utan mening, omedvetna. Invanda.
Hon tittade aldrig på honom, inte egentligen, hon såg mot sina fötter. För varje steg tycktes de rycka med sig en bit utav marken, grässtrån, kvistar – bark. Naturen klädde henne i smala stövlar, knähöga, krypande upp längs hennes lätt solbrända hy. För var millimeter utav henne som täcktes, fjärmades hans naglar en aning. Känslan utav närhet, ömhet och smärta - tunnades ut och hon vred huvudet, bara en aning. Fångade hans dimmiga skepnad i ett andetag innan hans händer försvann helt.
Hon fastnade i steget.
Barken klättrade upp över hennes panna, omslöt hennes hjässa och drog hennes hår uppåt i smäckra grenar. Hon stelnade så, med blicken riktad ut mot heden, sökandes den sista konturen av honom. Fastväxt i marken, med honom skir som dimma - flytande ut över gräset. Ut i luften.
Bort från henne.
Det fanns ingen tid där, heden under hans yttersta lillfinger sträckte sig åt vänster, ut mot evigheten. Havet låg suddigt under tunna moln, orörligt som hennes hår.
De vandrade utan mål, eller också hade de glömt orsaker och syften. Hans naglar ritade smala märken i hennes livslinje, tvära jack som samtidigt kändes mjuka. Avtryck utan mening, omedvetna. Invanda.
Hon tittade aldrig på honom, inte egentligen, hon såg mot sina fötter. För varje steg tycktes de rycka med sig en bit utav marken, grässtrån, kvistar – bark. Naturen klädde henne i smala stövlar, knähöga, krypande upp längs hennes lätt solbrända hy. För var millimeter utav henne som täcktes, fjärmades hans naglar en aning. Känslan utav närhet, ömhet och smärta - tunnades ut och hon vred huvudet, bara en aning. Fångade hans dimmiga skepnad i ett andetag innan hans händer försvann helt.
Hon fastnade i steget.
Barken klättrade upp över hennes panna, omslöt hennes hjässa och drog hennes hår uppåt i smäckra grenar. Hon stelnade så, med blicken riktad ut mot heden, sökandes den sista konturen av honom. Fastväxt i marken, med honom skir som dimma - flytande ut över gräset. Ut i luften.
Bort från henne.
Små minnen ur det förflutna
Jag dök ner i min hårddisk idag. Öppnade min blogg från 2005/2006 och fastnade i någon timme i ett virrvarr av tankar, liv och längtan. Sökte dikter att publicera på min nya hemsida och fann istället ärliga självporträtt från en tid då ord satta på pränt utgjorde ryggraden i mitt väsen. Mest för att det roar mig själv och speglar den unga kvinna jag utvecklats ur, tänkte jag klistra in små vykort från denna tid i min nya blogg. Det blir på svenska och jag tar inget ansvar för mängden, längden, logiken eller innehållets nutida relevans - men kanske finner någon av er där ute det roande att ta del av min historia.
Kanske kan den tom spegla er själva.
2005-05
...
Stand by mode
Det känns så
Surret utav en maskin som står på, fast den är av. Redo att fungera men i viloläge.
Under ytan flimrar det, tankar hit och dit. Arbete som utförs i det gömda, glömda.
Vem skall trycka på knappen?
...
Idag är mina snöflingor fjärilar och kylan som rinner in mellan rutorna lekande fjällbäckar.
Små frekvenser perfektion.
Ser du inte?
Det är nog för imman på dina glasögon.
Du är för koncentrerad på att andas.
...
De som faller för mig, som säger sig älska mig och min glöd, mig och mina stilla stunder - är som bladen på träden.
Långsamt singlande mot marken.
Mina grenar sträcker sig uppåt mot något som jag inte vet om jag någonsin skall eller får nå.
Min strävan ligger i något annat.
...
DU är som jag. Eller hur? Jag vet det redan, det väser under min hud. Du tar mitt sinne med våld och mitt hjärta med tårblandat skratt.
Det finns en sublim gräns mellan galenskap och skönhet. Kaos.
För sådana som lever på gränsen - sådana som Jag och Du - är allt endast olika nyanser i ett virrvarr omkring oss, genom oss, i oss.
Jag tror vi är av samma färgblandning.
Jag skulle vilja att Du var här nu.
Med mig och mina nya temuggar. Jag har köpt allt nytt - för två.
Illusions.
...
Jag vårdar dig i min tanke.
Älskar dig i denna eviga väntan.
Du.
...
Sådan är jag.
Logiskt ologisk.
Inåtvänt exhibitionistisk.
Nattsvart optimistisk.
Drömskt vaken.
Springer för livet och övar mig på att inte snubbla.
Mitt sinne rör sig genom en värld där det inte går att fly uppåt, en liten ask där jag springer planlöst kring. Vågorna som faller in i stora skred genom mina drömmar stänger alla dörrar och tvingar ner taket i mitt huvud.
Kanske säger det något om verkligheten?
Nattsena ord, ordsliga natterier.
Adjektivoaddicted
Me.
Nu däckar jag snart.
Nattugglan har vridit huvudet en aning ur led.
...
Visar mig allt jag behöver
Lär mig allt jag vill kunna
Tar mig över broar, där jag själv lägger stenarna
Livet är en vacker plats
...
Det finns få ting som jag älskar så som tystnaden.
Få ting som gör mig så lugn som luft en sval kväll, ensam i utkanten av människornas samtal.
Hade jag kunnat leva mitt liv halvt sovandes i ett rum av mjukt sorl, så hade jag. Kanske smeker någon mig över håret och vilar blicken på mig i några sekunder, men egentligen vill jag mest vara där, utan att någon egentligen kontaktar mig.
De får se den Sol de ser och missar dom en sida av myntet som förevigt snurrar, vad rör det mig?
Ibland känns ord befängda. Onödiga.
Det finns få ting som jag älskar så som tystnaden.
Kanske kan den tom spegla er själva.
2005-05
...
Stand by mode
Det känns så
Surret utav en maskin som står på, fast den är av. Redo att fungera men i viloläge.
Under ytan flimrar det, tankar hit och dit. Arbete som utförs i det gömda, glömda.
Vem skall trycka på knappen?
...
Idag är mina snöflingor fjärilar och kylan som rinner in mellan rutorna lekande fjällbäckar.
Små frekvenser perfektion.
Ser du inte?
Det är nog för imman på dina glasögon.
Du är för koncentrerad på att andas.
...
De som faller för mig, som säger sig älska mig och min glöd, mig och mina stilla stunder - är som bladen på träden.
Långsamt singlande mot marken.
Mina grenar sträcker sig uppåt mot något som jag inte vet om jag någonsin skall eller får nå.
Min strävan ligger i något annat.
...
DU är som jag. Eller hur? Jag vet det redan, det väser under min hud. Du tar mitt sinne med våld och mitt hjärta med tårblandat skratt.
Det finns en sublim gräns mellan galenskap och skönhet. Kaos.
För sådana som lever på gränsen - sådana som Jag och Du - är allt endast olika nyanser i ett virrvarr omkring oss, genom oss, i oss.
Jag tror vi är av samma färgblandning.
Jag skulle vilja att Du var här nu.
Med mig och mina nya temuggar. Jag har köpt allt nytt - för två.
Illusions.
...
Jag vårdar dig i min tanke.
Älskar dig i denna eviga väntan.
Du.
...
Sådan är jag.
Logiskt ologisk.
Inåtvänt exhibitionistisk.
Nattsvart optimistisk.
Drömskt vaken.
Springer för livet och övar mig på att inte snubbla.
Mitt sinne rör sig genom en värld där det inte går att fly uppåt, en liten ask där jag springer planlöst kring. Vågorna som faller in i stora skred genom mina drömmar stänger alla dörrar och tvingar ner taket i mitt huvud.
Kanske säger det något om verkligheten?
Nattsena ord, ordsliga natterier.
Adjektivoaddicted
Me.
Nu däckar jag snart.
Nattugglan har vridit huvudet en aning ur led.
...
Visar mig allt jag behöver
Lär mig allt jag vill kunna
Tar mig över broar, där jag själv lägger stenarna
Livet är en vacker plats
...
Det finns få ting som jag älskar så som tystnaden.
Få ting som gör mig så lugn som luft en sval kväll, ensam i utkanten av människornas samtal.
Hade jag kunnat leva mitt liv halvt sovandes i ett rum av mjukt sorl, så hade jag. Kanske smeker någon mig över håret och vilar blicken på mig i några sekunder, men egentligen vill jag mest vara där, utan att någon egentligen kontaktar mig.
De får se den Sol de ser och missar dom en sida av myntet som förevigt snurrar, vad rör det mig?
Ibland känns ord befängda. Onödiga.
Det finns få ting som jag älskar så som tystnaden.
Sunday, September 14, 2008
Mirror mirror on the floor (Swedish post - sorriiie)
Hösten kommer alltid till mina rum med en skarp smäll. På samma sätt som oönskad reklam en tidig lördagmorgon; in genom brevinkastet du glömt bort att du hade tack vare 2000-talets e-fakturor och autogiron. För du får väl inte några mysiga handskrivna brev (längre), du heller? Tänkte väl det.
Om jag härmed fick hösten att verka ovälkommen, så formulerade jag mig aningen klumpigt. Jag älskar hösten.
Ensamheten.
Vakenheten.
Vekheten.
Kärleken.
Uppriktigheten.
Höstdepressioner?
Nope.
Har inte haft tid att odla tvivel på mig själv, ångest eller självömkan. Jag har varit jävligt busy med att överleva. Större delen av tiden, inser jag denna höstnatt, när jag sitter här och gräver på internet efter rester av mina gamla jag. Mina kära, sårbara, ömsade jag. Slitna, urholkade skinn som ligger och skräpar här och där i etern.
Faktum är att det är skönt att se dem i just detta skräpande tillstånd. Det betyder att jag inte bär dem längre. Att jag omöjligen kan klä mig i dem igen och få dem att passa, även om jag försöker ibland - för att minnas. Det betyder att jag kan relatera till människor jag möter, som går klädda i mina gamla skrudar, men också att jag har kommit vidare. Att livet har tillåtit mig att fortsätta existera, i nya former.
Det finns alltid ett litet ord som vill manipulera den mänskliga hjärnan. Om.
Alltför ofta hör jag människor använda detta ord i samma andetag som "om si och så - så hade allt varit snyggare, lyckligare, bättre."
Varför utmana den lilla lycka vardagen kan skänka, genom att förkrympa sig själv, sina val och de rum genom vilka man färdas?
Jag tillåter mig endast att använda detta lilla ord någon enstaka gång då och då, för att unna mig själv de små mirakel som ligger som en ryggrad genom min historia.
Idag finns ett sådant OM, som jag hade önskat att jag kunde portionera ut till så många kvinnor och män runt omkring jorden.
Ni har säkert som jag följt historien om det nu ökända huset i Amstetten, där en man höll sin dotter Elisabeth och hennes barn i fångenskap i ex antal år. Att människor försvinner spårlöst och eventuellt dyker upp senare, åtföljda av de mest makabra historier - tillhör, hur omöjligt det än är att acceptera, vår löpsedelsvardag.
Jag är en superwoman, i mångt och mycket, men jag kan inte hålla tillbaka tårarna när människor blir utsatta för fysiskt eller psykiskt våld, svält eller annan ondska i någon form. Jag har en ocean av kollektiv sorg inom mig, som jag hoppas att jag en dag skall få orken att formulera till något starkt, konstruktivt och hjälpande. Det är ett filter som jag fortfarande inte har lyckats bygga upp mot samhället jag lever i. Effektiva skygglappar råder det annars ingen brist på, även om jag försöker vara modig och vandra utan dem minst någon gång i veckan.
Mitt Om denna natt är egentligen ett tack, riktat till en katt och en uppmärksam farbror. Jag befann mig i en avlägsen dåtid på en från världen avskiljd yta, i ett tillstånd och i en situation som kunde ha berövat mig min framtid, mitt förflutna.
Här kommer magin: OM inte en katt envisats med att hålla mig sällskap på kanten av en mur, tills dess ägare saknade den så mycket att han sökte upp den och fann mig, hade jag varit kvar där. Förmultnat, ruttnat, gått sönder, drunknat i mina ömsade skinn där.
Jag tror på OM som räddar liv.
Jag tror på OM som uträttar små mirakel.
Jag tror på att varje människa kan formulera någon annans OM. Varje dag. I busskön, på ica. OM fyllda av kärlek, omtanke, civilkurage och uppmärksamhet.
Låt oss hoppas att någon av er därute blir försvunna Carolines OM.
...
Så det är höst.
Det är tankar.
Minnen och känslor.
Jag är här, jag bloggar lite, älskar mycket och gråter när jag behöver.
Här finns mycket att vara tacksam för.
Skål.
Om jag härmed fick hösten att verka ovälkommen, så formulerade jag mig aningen klumpigt. Jag älskar hösten.
Ensamheten.
Vakenheten.
Vekheten.
Kärleken.
Uppriktigheten.
Höstdepressioner?
Nope.
Har inte haft tid att odla tvivel på mig själv, ångest eller självömkan. Jag har varit jävligt busy med att överleva. Större delen av tiden, inser jag denna höstnatt, när jag sitter här och gräver på internet efter rester av mina gamla jag. Mina kära, sårbara, ömsade jag. Slitna, urholkade skinn som ligger och skräpar här och där i etern.
Faktum är att det är skönt att se dem i just detta skräpande tillstånd. Det betyder att jag inte bär dem längre. Att jag omöjligen kan klä mig i dem igen och få dem att passa, även om jag försöker ibland - för att minnas. Det betyder att jag kan relatera till människor jag möter, som går klädda i mina gamla skrudar, men också att jag har kommit vidare. Att livet har tillåtit mig att fortsätta existera, i nya former.
Det finns alltid ett litet ord som vill manipulera den mänskliga hjärnan. Om.
Alltför ofta hör jag människor använda detta ord i samma andetag som "om si och så - så hade allt varit snyggare, lyckligare, bättre."
Varför utmana den lilla lycka vardagen kan skänka, genom att förkrympa sig själv, sina val och de rum genom vilka man färdas?
Jag tillåter mig endast att använda detta lilla ord någon enstaka gång då och då, för att unna mig själv de små mirakel som ligger som en ryggrad genom min historia.
Idag finns ett sådant OM, som jag hade önskat att jag kunde portionera ut till så många kvinnor och män runt omkring jorden.
Ni har säkert som jag följt historien om det nu ökända huset i Amstetten, där en man höll sin dotter Elisabeth och hennes barn i fångenskap i ex antal år. Att människor försvinner spårlöst och eventuellt dyker upp senare, åtföljda av de mest makabra historier - tillhör, hur omöjligt det än är att acceptera, vår löpsedelsvardag.
Jag är en superwoman, i mångt och mycket, men jag kan inte hålla tillbaka tårarna när människor blir utsatta för fysiskt eller psykiskt våld, svält eller annan ondska i någon form. Jag har en ocean av kollektiv sorg inom mig, som jag hoppas att jag en dag skall få orken att formulera till något starkt, konstruktivt och hjälpande. Det är ett filter som jag fortfarande inte har lyckats bygga upp mot samhället jag lever i. Effektiva skygglappar råder det annars ingen brist på, även om jag försöker vara modig och vandra utan dem minst någon gång i veckan.
Mitt Om denna natt är egentligen ett tack, riktat till en katt och en uppmärksam farbror. Jag befann mig i en avlägsen dåtid på en från världen avskiljd yta, i ett tillstånd och i en situation som kunde ha berövat mig min framtid, mitt förflutna.
Här kommer magin: OM inte en katt envisats med att hålla mig sällskap på kanten av en mur, tills dess ägare saknade den så mycket att han sökte upp den och fann mig, hade jag varit kvar där. Förmultnat, ruttnat, gått sönder, drunknat i mina ömsade skinn där.
Jag tror på OM som räddar liv.
Jag tror på OM som uträttar små mirakel.
Jag tror på att varje människa kan formulera någon annans OM. Varje dag. I busskön, på ica. OM fyllda av kärlek, omtanke, civilkurage och uppmärksamhet.
Låt oss hoppas att någon av er därute blir försvunna Carolines OM.
...
Så det är höst.
Det är tankar.
Minnen och känslor.
Jag är här, jag bloggar lite, älskar mycket och gråter när jag behöver.
Här finns mycket att vara tacksam för.
Skål.
Friday, September 12, 2008
Wednesday, September 10, 2008
Båtlåt Spiksmedjan 08 with Thomas von Wachenfeldt and Hans-Erik Hall
We had a couple of sweet sweet gigs this summer in Gränsfors, a small community close to Sundsvall. I'll be back there in the end of Oktober. And also I will upload 4 more songs from this evening, as soon as my internet accepts it =)
Cecilia Lind Spiksmedjan with Thomas von Wachenfeldt and Hans-Erik Hall 08
Another song from the same event
Today and tomorrow it is.
I'm gonna rearrange and finish the songs for my album, so that I can hand them over to Staffan next week.
So I go underground for a couple of days now.
See ya!
So I go underground for a couple of days now.
See ya!
Tuesday, September 9, 2008
To a dear friend
To a dear dear friend
Have I violated you
There's no more, pretending - I forgotten
So forgive me, if I spend some time alone now
Didn't mean to bring you sadness
Didn't mean to hurt - you're a tender, caring person
I'm just - something
So how come - suddenly I became the bad one
Have I violated you?
A phone call could have changed today
I don't know what to say
A quiet fear I think I just lost you
Lovers always come my way
Some hit the road, where others stay
And I'm afraid I float above you
Chorus
To tired to explain myself
So sad - what you expect from me
Is nothing I can give you
I'm a fucking mess, for some
When I am focusing on one
I just completely loose my mind
Chorus
Have I violated you
There's no more, pretending - I forgotten
So forgive me, if I spend some time alone now
Didn't mean to bring you sadness
Didn't mean to hurt - you're a tender, caring person
I'm just - something
So how come - suddenly I became the bad one
Have I violated you?
A phone call could have changed today
I don't know what to say
A quiet fear I think I just lost you
Lovers always come my way
Some hit the road, where others stay
And I'm afraid I float above you
Chorus
To tired to explain myself
So sad - what you expect from me
Is nothing I can give you
I'm a fucking mess, for some
When I am focusing on one
I just completely loose my mind
Chorus
Monday, September 8, 2008
Godnatt (in Swedich - to late now for Eng.)
Avrundade dagen genom att sjunka in i tre av mina mest älskade vänner. Mjuka, rofyllda samtal landade mjukt i magen strax efter midnatt och i dyningarna efter dem kan jag nog finna sömn inatt.
Jag har vägt över till min högra fot, som oftast svävar lite i luften när jag hänger på min aktiva vänstra och känner nu den där stabila, målmedvetna energin som alltid dyker upp inombords när jag hittar en plats och ett syfte där jag känner mig delaktig. Det är en nerv av stål, glödande men samtidigt hård och oböjlig, som motiverar mig bortom alla ord om gentjänster och ersättningar.
När flickan som tittar tillbaka på mig ur spegeln bär ett stilla skimmer i ögonen; så som hon gör ikväll, är jag som mest hel.
Låt mig vara behövd och jag uträttar stordåd. Jag vill vara soldaten, riddaren eller den goda feen i dess mest romantiserade form. Där får mitt innersta inre utrymme och virvlarna på ytan kan lugna sig.
Sov gott världen. Läs klok litteratur och väg det som är dig kärt. Kanske blir du förvånad över hur tungt lastad du egentligen är där du går. Unna dig då att känna dig förbannat stark. Egentligen är det inte problemen och det som gör ont som är svårast att packa i ryggsäcken. Det är det skira, spröda, blyga och anonyma som lättast blir glömt under köksbordet.
Tänk på det ni.
Love/Sol
Jag har vägt över till min högra fot, som oftast svävar lite i luften när jag hänger på min aktiva vänstra och känner nu den där stabila, målmedvetna energin som alltid dyker upp inombords när jag hittar en plats och ett syfte där jag känner mig delaktig. Det är en nerv av stål, glödande men samtidigt hård och oböjlig, som motiverar mig bortom alla ord om gentjänster och ersättningar.
När flickan som tittar tillbaka på mig ur spegeln bär ett stilla skimmer i ögonen; så som hon gör ikväll, är jag som mest hel.
Låt mig vara behövd och jag uträttar stordåd. Jag vill vara soldaten, riddaren eller den goda feen i dess mest romantiserade form. Där får mitt innersta inre utrymme och virvlarna på ytan kan lugna sig.
Sov gott världen. Läs klok litteratur och väg det som är dig kärt. Kanske blir du förvånad över hur tungt lastad du egentligen är där du går. Unna dig då att känna dig förbannat stark. Egentligen är det inte problemen och det som gör ont som är svårast att packa i ryggsäcken. Det är det skira, spröda, blyga och anonyma som lättast blir glömt under köksbordet.
Tänk på det ni.
Love/Sol
Give me a fucking matrix plugg-in-thing
How the fuck are you supposed to live your life?
Once again: what if there was such a thing as a matrix-plugin?
* You could hang out with friends no matter the distance.
* You could teach things in seconds so you wouldn't waste time searching, working with and inhaling information.
* Maybe like in "Minority Report" you'd be able to record your dreams, emotions etc, so you could send them in small packages to people around you - no more explanations, misunderstandings etc.
* Not only visionary people could try their dreams or ideas, it would be kinda safe even for more careful and laid back persons to explore their limits, and I think that would do a better world. To many disillusioned grown ups would support others success.
* You could meet your fears without the chances of killing yourself or cause yourself to much brain damage...
* You'd be sort of telepathic, and teleportation-able.
* Schools could put students in different cultural environments - to force them to live and learn and respect each-other. (Hopefully)
* Nations with poor education and money to build schools could be supported with small "get online sticks" and then be educated no matter where they live. (This could be done today as well through web-conferences, but that involves a place to collect the students, a computer etc etc = money/time/materials.)
* You could choose to create a "matrix-you" that other could use as they pleased. At least for shallow people who only like to abuse you, that would spair you some time. (Better alternative: You just learn to say no and learn to challenge the pain if they turn you the back if you do so.)
* Severely ill persons would be able to experience some sort of VirtualReality-life. (Btw, what happened with VR? Am I the only one still fanatically interested in robots, AI etc? I know it's a bit childish; but to me it sounds both scary and cool. I love humans, but since there's no "rumpnissar" to have around I'd love a electronic smart smurf instead :P And I'd be the first to battle their rights to exist as more then slaves...Starwars next huh...It's just mind-blowing to create a whole new VR world that you could really step into. And try. Test different impacts in a safe surrounding and then implement it to our world. Uhm. I have a big fantasy and a taste for creating fake-worlds.)
Obvious problems:
Brainwashing. ON the other hand, there's a reason I don't have a tv and that I normally don't read magazines etc if they are not "based on facts". I just don't wanna filter all the crap and hidden advertising all over the fucking place. Makes me a little bit less "good all-round educated" but at least I stay sain. As wonderful the ark putted it back then.
So I know the thoughts given up there are a bit naiv. But I'm a dreamer, I never claimed to be something else. There's always good and bad points of view, people who want's to step on you, feed of you, use you and leave you empty, disappointed and disjointed.
I've been there. I've experienced the feeling. I've been a stuped, loving, soft little girl giving and giving without questioning. There's bees protecting my wasps' nest and the honey inside me nowadays. From myself, from the urge to just give it away. To obey and please people just to meet a smile. Even a fake smile. Oh I've been lonely, but I prefer to be lonely and whole then jumping and bumping around without arms and legs just because someone else needed them.
My mind just floats now. So excuse me if I change subject.
I wanna be in so many places at the same time.
I wanna spend my time listening to people telling their life-stories in the buss-line.
I wanna work with trafficking/prostitution/sexual abuse etc, on a very personal level. I have so much to share, to give. An open mind that won't judge but be honest and truly caring.
I wanna do more for the earth and my environments health besides telling Emma that she shouldn't buy raisins in small cute wrappings, even if her grand-mother use to give her them, cause it's waist of energy and material etc.
I'd love to get involved in growing generations. I'm always talking with my mum about this subjects, she's pretty involved being a teacher and chief, and once she starts researching children psychological development, I'll follow her closely.
I wanna go out and talk to
I wanna explore the ultimate flexibility and meet as many people as I possibly can, cause each time I do I grow, and cross my heart and hope not to die, but forbid that I stagnate as a person. I'm not finished. I refuse to be. Till I die.
At the same time I wanna be close, closer closest, but that has nothing to do with time. It has to do with how you spend it, and I never saw that as a problem. I invite people and they invite me. And I have a limit of on person a finger, that I can have that relationship to. And it's ok. I mean I don't pretend to be no goddess... ;)
I wanna start a hang-out-creative-place-community-office that could attract humans no matter of age. We spend almost no time over generation lines, and that's so sad it makes me cry sometimes. I'm so happy coming from a family with pure hippi traditions. Not everyone has that.
Hmm.
Neeeext.
Once again: what if there was such a thing as a matrix-plugin?
* You could hang out with friends no matter the distance.
* You could teach things in seconds so you wouldn't waste time searching, working with and inhaling information.
* Maybe like in "Minority Report" you'd be able to record your dreams, emotions etc, so you could send them in small packages to people around you - no more explanations, misunderstandings etc.
* Not only visionary people could try their dreams or ideas, it would be kinda safe even for more careful and laid back persons to explore their limits, and I think that would do a better world. To many disillusioned grown ups would support others success.
* You could meet your fears without the chances of killing yourself or cause yourself to much brain damage...
* You'd be sort of telepathic, and teleportation-able.
* Schools could put students in different cultural environments - to force them to live and learn and respect each-other. (Hopefully)
* Nations with poor education and money to build schools could be supported with small "get online sticks" and then be educated no matter where they live. (This could be done today as well through web-conferences, but that involves a place to collect the students, a computer etc etc = money/time/materials.)
* You could choose to create a "matrix-you" that other could use as they pleased. At least for shallow people who only like to abuse you, that would spair you some time. (Better alternative: You just learn to say no and learn to challenge the pain if they turn you the back if you do so.)
* Severely ill persons would be able to experience some sort of VirtualReality-life. (Btw, what happened with VR? Am I the only one still fanatically interested in robots, AI etc? I know it's a bit childish; but to me it sounds both scary and cool. I love humans, but since there's no "rumpnissar" to have around I'd love a electronic smart smurf instead :P And I'd be the first to battle their rights to exist as more then slaves...Starwars next huh...It's just mind-blowing to create a whole new VR world that you could really step into. And try. Test different impacts in a safe surrounding and then implement it to our world. Uhm. I have a big fantasy and a taste for creating fake-worlds.)
Obvious problems:
Brainwashing. ON the other hand, there's a reason I don't have a tv and that I normally don't read magazines etc if they are not "based on facts". I just don't wanna filter all the crap and hidden advertising all over the fucking place. Makes me a little bit less "good all-round educated" but at least I stay sain. As wonderful the ark putted it back then.
So I know the thoughts given up there are a bit naiv. But I'm a dreamer, I never claimed to be something else. There's always good and bad points of view, people who want's to step on you, feed of you, use you and leave you empty, disappointed and disjointed.
I've been there. I've experienced the feeling. I've been a stuped, loving, soft little girl giving and giving without questioning. There's bees protecting my wasps' nest and the honey inside me nowadays. From myself, from the urge to just give it away. To obey and please people just to meet a smile. Even a fake smile. Oh I've been lonely, but I prefer to be lonely and whole then jumping and bumping around without arms and legs just because someone else needed them.
My mind just floats now. So excuse me if I change subject.
I wanna be in so many places at the same time.
I wanna spend my time listening to people telling their life-stories in the buss-line.
I wanna work with trafficking/prostitution/sexual abuse etc, on a very personal level. I have so much to share, to give. An open mind that won't judge but be honest and truly caring.
I wanna do more for the earth and my environments health besides telling Emma that she shouldn't buy raisins in small cute wrappings, even if her grand-mother use to give her them, cause it's waist of energy and material etc.
I'd love to get involved in growing generations. I'm always talking with my mum about this subjects, she's pretty involved being a teacher and chief, and once she starts researching children psychological development, I'll follow her closely.
I wanna go out and talk to
I wanna explore the ultimate flexibility and meet as many people as I possibly can, cause each time I do I grow, and cross my heart and hope not to die, but forbid that I stagnate as a person. I'm not finished. I refuse to be. Till I die.
At the same time I wanna be close, closer closest, but that has nothing to do with time. It has to do with how you spend it, and I never saw that as a problem. I invite people and they invite me. And I have a limit of on person a finger, that I can have that relationship to. And it's ok. I mean I don't pretend to be no goddess... ;)
I wanna start a hang-out-creative-place-community-office that could attract humans no matter of age. We spend almost no time over generation lines, and that's so sad it makes me cry sometimes. I'm so happy coming from a family with pure hippi traditions. Not everyone has that.
Hmm.
Neeeext.
Sunday, September 7, 2008
Css
This is what I have been staring at the last hours. I just doesn't understand what I am doing wrong, my page seems to flip the layout without reason. Just sometimes. When I have reloaded so many times that I think everything is ok.
Gahh..
#header {
height: 150px;
background: transparent url(../images/header_bg.jpg) top center no-repeat;
margin: 10px auto 0 auto;
width: 940px;
padding: 0;
}
#header_main .hleft {
float: left;
width: 474px;
height: 276px;
background: transparent url(../images/header_cinelogo.png) top left no-repeat;
padding: 0;
}
#header_main .hright {
float: left;
width: 466px;
height: 256px;
padding: 10px 0 0 10px;
}
#header_main .hright .hwr-left {
float: left;
width: 228px;
}
#header_main .hright .hwr-right {
float: right;
width: 228px;
Oh well.
Gotta have a break now.
See ya later alligator.
Gahh..
#header {
height: 150px;
background: transparent url(../images/header_bg.jpg) top center no-repeat;
margin: 10px auto 0 auto;
width: 940px;
padding: 0;
}
#header_main .hleft {
float: left;
width: 474px;
height: 276px;
background: transparent url(../images/header_cinelogo.png) top left no-repeat;
padding: 0;
}
#header_main .hright {
float: left;
width: 466px;
height: 256px;
padding: 10px 0 0 10px;
}
#header_main .hright .hwr-left {
float: left;
width: 228px;
}
#header_main .hright .hwr-right {
float: right;
width: 228px;
Oh well.
Gotta have a break now.
See ya later alligator.
Saturday, September 6, 2008
Right here, right now - September day
Here's a first demo-version of a song written today, recorded today, super analog for being Sol :P
There'll be more guitars, some sort of drums and some fiddle before it's finished.
And a flute?
Oh I don't know. And I know I suck at playing solos, but I had fun. *smiles*
I just recorded a feeling.
Right here, right now - September day
If you think it's written for you, it most probably is ;)
Mmm, I know. I know. But I can't help it. I love being in love.
September day
So now that I've found you
Put those footprints by me
So now that I love you
Can we do it our way?
Come dream in my shade
Assume I adore you
Will you treat me with grace?
Assume this is for you
Like the smile on my face
Come dance where I lay
Hold your breath
I'm in the air you breath
September day
Keep me closer to your knee
I'll rest here awhile
I guess, you can see me
In different kinda ways
And I plan to feed you
With different kinds of me
Embrace me today
I need no tomorrow
No promises made
There's no place to hurry
Just spend some time with me
I'm here
I'm here
I'm here
Hold your breath
I'm in the air you breath
September day
Keep me closer to your knee
I'll rest here awhile
So now that I've found you
Will we be
Lovers?
There'll be more guitars, some sort of drums and some fiddle before it's finished.
And a flute?
Oh I don't know. And I know I suck at playing solos, but I had fun. *smiles*
I just recorded a feeling.
Right here, right now - September day
If you think it's written for you, it most probably is ;)
Mmm, I know. I know. But I can't help it. I love being in love.
September day
So now that I've found you
Put those footprints by me
So now that I love you
Can we do it our way?
Come dream in my shade
Assume I adore you
Will you treat me with grace?
Assume this is for you
Like the smile on my face
Come dance where I lay
Hold your breath
I'm in the air you breath
September day
Keep me closer to your knee
I'll rest here awhile
I guess, you can see me
In different kinda ways
And I plan to feed you
With different kinds of me
Embrace me today
I need no tomorrow
No promises made
There's no place to hurry
Just spend some time with me
I'm here
I'm here
I'm here
Hold your breath
I'm in the air you breath
September day
Keep me closer to your knee
I'll rest here awhile
So now that I've found you
Will we be
Lovers?
Thursday, September 4, 2008
Back in Malmö
I've just landed after one of the longest "happy moments" in my life. One month, filled with inspiration, new possibilities, warmth and love. It's been a travel, both on the inside and the outside. I'm filled with faith, when I sit down with a cup of the in my apartment in Malmö tonight. I touch my almost unused furniture's and smile.
I had a short try here, in this room. A honest quest to build a home, a material home. I invested almost 10' to create a personal space here. And even if I love this little corner, I know now, once and for all, that having my own bed and kitchen doesn't make me happy. Home for me, is where I can spend time with people that I love. Where I can rest my head and be sure that there is love when I fall asleep and when I wake up. Where I can be left alone, but also reach for a hug 60 times a minute if I want to.
So I do it again. I move. But this time to something I really really want and need. Not just because I have to. Or because I search for something. But because I have found what I am looking for.
Haha, I really wrote that.
I have found what I've been looking for. Oh my.
So, what's next?
I will be "folkbokförd" in Stockholm, in a lovely collective. Just a one room apartment, but with an ocean of heart and soul, hippies, music and computer-nerds. I'll have my little studio corner and rest place there for as long as it suits us.
Second, as I have told you before, I'll stay at Thomas house in Gränsfors, some weeks here and there when I need a break from Malmö and Stockholm. (Yeah, I'll still have some clothes and things down here at a friends place too, can't help I love this city.)
Last I'll hang around in Östersund, oh I know it's waaaay up there, but where there's a place to grow, there's a place for Sol. *smiles* And I still have my missions.
So, sweet friends, good things comes to me. CSN suddenly decided to change their minds (when I had already paid 2500sek) and welcome me with a letter with the number 0 in it. Also, I get rid of my apartment the 1 of Oktober instead of 1 of November, and it saves me another 4500, that I can put into my projects.
It's a great evening =)
So, I see ya soon! Gotta sleep some.
Tadaa :P
I had a short try here, in this room. A honest quest to build a home, a material home. I invested almost 10' to create a personal space here. And even if I love this little corner, I know now, once and for all, that having my own bed and kitchen doesn't make me happy. Home for me, is where I can spend time with people that I love. Where I can rest my head and be sure that there is love when I fall asleep and when I wake up. Where I can be left alone, but also reach for a hug 60 times a minute if I want to.
So I do it again. I move. But this time to something I really really want and need. Not just because I have to. Or because I search for something. But because I have found what I am looking for.
Haha, I really wrote that.
I have found what I've been looking for. Oh my.
So, what's next?
I will be "folkbokförd" in Stockholm, in a lovely collective. Just a one room apartment, but with an ocean of heart and soul, hippies, music and computer-nerds. I'll have my little studio corner and rest place there for as long as it suits us.
Second, as I have told you before, I'll stay at Thomas house in Gränsfors, some weeks here and there when I need a break from Malmö and Stockholm. (Yeah, I'll still have some clothes and things down here at a friends place too, can't help I love this city.)
Last I'll hang around in Östersund, oh I know it's waaaay up there, but where there's a place to grow, there's a place for Sol. *smiles* And I still have my missions.
So, sweet friends, good things comes to me. CSN suddenly decided to change their minds (when I had already paid 2500sek) and welcome me with a letter with the number 0 in it. Also, I get rid of my apartment the 1 of Oktober instead of 1 of November, and it saves me another 4500, that I can put into my projects.
It's a great evening =)
So, I see ya soon! Gotta sleep some.
Tadaa :P
Wednesday, September 3, 2008
Webpage maintenance
I am looking over my web pages atm to add some new portfolio things, new spiced up things belonging to my new release etc etc.
I am finally gonna start my label and production company Accented, in a visible shape. So, have some patience, cause it might take some time before it's up and running.
I'll tell you =)
I am finally gonna start my label and production company Accented, in a visible shape. So, have some patience, cause it might take some time before it's up and running.
I'll tell you =)
Oh uh oohhh...
How I feel today. Simply like this. Calm. Sad. But alive and full of lust. It's fall coming through.
I'm in the best company. But I am still longing...
Take a look at my body
Look at my hands
There's so much here
That I don't understand
Your face saving promises
Whispered like prayers
I don't need them
I don't need them
I've been treated so wrong
I've been treated so long
As if I'm becoming untouchable
Contempt loves the silence
It thrives in the dark
With fine winding tendrils
That strangle the heart
They say that promises
Sweeten the blow
But I don't need them
No, I don't need them
I've been treated so wrong
I've been treated so long
As if I'm becoming untouchable
I'm a slow dying flower
Frost killing hour
The sweet turning sour
And untouchable
O, I need
The darkness
The sweetness
The sadness
The weakness
I need this
I need
A lullaby
A kiss goodnight
Angel sweet
Love of my life
O, I need this
Do you remember the way
That you touched me before
All the trembling sweetness
I loved and adored?
Your face saving promises
Whispered like prayers
I don't need them
No, I don't need them
O, I need
The darkness
The sweetness
The sadness
The weakness
I need this
I need
A lullaby
A kiss goodnight
The angel sweet
Love of my life
I need this
Is it dark enough?
Can you see me?
Do you want me?
Can you reach me?
Or I'm leaving
You better shut your mouth
Hold your breath
Kiss me now you'll catch my death
O, I mean it
I'm in the best company. But I am still longing...
Take a look at my body
Look at my hands
There's so much here
That I don't understand
Your face saving promises
Whispered like prayers
I don't need them
I don't need them
I've been treated so wrong
I've been treated so long
As if I'm becoming untouchable
Contempt loves the silence
It thrives in the dark
With fine winding tendrils
That strangle the heart
They say that promises
Sweeten the blow
But I don't need them
No, I don't need them
I've been treated so wrong
I've been treated so long
As if I'm becoming untouchable
I'm a slow dying flower
Frost killing hour
The sweet turning sour
And untouchable
O, I need
The darkness
The sweetness
The sadness
The weakness
I need this
I need
A lullaby
A kiss goodnight
Angel sweet
Love of my life
O, I need this
Do you remember the way
That you touched me before
All the trembling sweetness
I loved and adored?
Your face saving promises
Whispered like prayers
I don't need them
No, I don't need them
O, I need
The darkness
The sweetness
The sadness
The weakness
I need this
I need
A lullaby
A kiss goodnight
The angel sweet
Love of my life
I need this
Is it dark enough?
Can you see me?
Do you want me?
Can you reach me?
Or I'm leaving
You better shut your mouth
Hold your breath
Kiss me now you'll catch my death
O, I mean it
Tuesday, September 2, 2008
Funny. Ironic and a bit disturbing.
95 I found a band called "This perfect day", I contacted them, they wrote back and I had a home made tape with their songs that tyeh were kind enough to send to me and my best friend, who really adored them. Since then I have tried to find them on youtube, but only got Lou Reed and the song Perfect day from Trainspotting in my face.
I actually began to wonder if they weren't that big, besides in my small world back then. Today a friend of mine mentioned them in a blogg, and I made a new attempt to find them. And so here we go!
Brilliant music that I've been longing to put on my blogg, and that have inspired me from the very beginning, when I actually wrote punk/rock music with weird lyrics. You gotta love em :P
So, today I am a webmaster and AD. Tomorrow an editor and copywriter. And during the weekend a soundproducer.
Life is sweet.
I actually began to wonder if they weren't that big, besides in my small world back then. Today a friend of mine mentioned them in a blogg, and I made a new attempt to find them. And so here we go!
Brilliant music that I've been longing to put on my blogg, and that have inspired me from the very beginning, when I actually wrote punk/rock music with weird lyrics. You gotta love em :P
So, today I am a webmaster and AD. Tomorrow an editor and copywriter. And during the weekend a soundproducer.
Life is sweet.
Monday, September 1, 2008
Empty Street
This song is about children in the streets, about being unseen and ignored. The video is directed by Stefan Hallgren at Happy Minds and edited by Sol Skugga. To learn more about my music, visit myspace.com/solskugga.
Subscribe to:
Posts (Atom)
Posts
