We all know that myspace hasn't been the most brilliant page to edit with html and css. As an artist, it lacks lot's of functions that for example reverbnation has developed. Over time though, every serious band have built a myspace promo page, cause everybody know of myspace and go there to find new music. The major thing with myspace, for me and for thousands of other bands, have been the ability in the player to count the numbers of listeners dropping by, and to give you nice statistics over how popular you are. Some have worked pretty hard to get those numbers up, including me.
Last week, we heard through media that the new, flashy super cool myspace app should be released - lifting myspace as a music comunity and reaching up to iTunes and amason standards. Great, I thought. I might put some more energy into my myspace once it's out there.
What I have some days later, is a player that doesn't work at all, it displays wrong songs, some of them won't play, the counter is reset to the sum of my recently added songs, which means ALL my statics over listeners the past 2 years are gone. That makes a different from 18000 plays to almost 100000 for me. I am about to release my new album pretty soon and that different makes a different when approaching radio channels etc. Myspace forums are crowded with angry and disappointed bands such as me - but no reply from myspace crew.
There's always bugs, beta-releases etc in the cyber world, but hey, myspace is one of the biggest communities in this world atm, shouldn't they be able to change a player without loosing their users trust?
I really hope they fix this bug, and hope for their sake that they atleast saved a backup of earlier information or I'll write them down without mercy.
/Sunny
Monday, September 29, 2008
Thursday, September 25, 2008
Noterat i Metro på bussen från Lund
Under signaturen Split Vision skriver någon en insändare till Metro med rubriken: Tjejer är bra på teori - killar på praktik. Iom att jag inte hittat insändaren på metros hemsida, tar jag mig friheten och citerar den rakt av innan jag måste fälla några kommentarer.
"Någon skrev (22/9) att tjejer pluggar mer för att komma in på skolan, och det stämmer. Tjejer är bättre på teori, medan killar är duktigare på praktik.
Exempelvis är tjejer duktigare på teoriprov för körkort, men de är betydligt osäkrare som bilförare. Killar är ofta slarviga på teoriproven men är betydligt skickligare på själva körandet och vågar pröva nya sätt att köra, köra fortare, testar sig fram till mer kunskap och kan därför utveckla sitt körande.
Detta kan jämföras med högskolans och yrkesarbetets värld. Tjejer har höga betyg med vet inte riktigt hur de ska omsätta kunskaperna i praktiskt arbete på en arbetsplats och får därmed ofta administrativa poster, medan killar ofta blir duktiga i yrken som har med genomförande att göra.
Killar blir därmed duktigare på att göra rätt saker, medan tjejer gör saker rätt men inte vet hur helheten ska bli bra."
Den här texten, som skrämmande nog inte känns ett dugg oväntad eller på något vis obekant under hornhinnan, höll mig upptagen i ett roat(?) samtal under 20 minuters färd från Lund till Malmö inatt.
Efter att ha växt upp som akademisk-hippi i ett fullkomligt jämlikt hem, med en vänskapskrets bestående av så väl rabiata-feminist-veganer, politiskt korrekta intellektuella män, filosofiskt lagda romantiker, anarkister, sexister, idealister och en drös småstads-svin i form av lata män och kvinnor i yngre medelåldern; har diskussionen och debatten om könskvoteringar, jämställdhet och kvinnligt och manligt ofta tenderat att skrämma mig på flykten. Tyvärr.
Dessa diskussioner tenderar att i bästa fall nå upp till någon form av välgräddad pajkastning, där anklagelser och försvar tillslut handlar om vem som stängde toalett-locket flest gånger. En gång klev jag passionerat in med mina åsikter, erfarenheter och förhoppningar och den där orken som jag tappade någonstans mellan 2001 och 2003 börjar komma tillbaka. Jag minns hur jag kunde debattera med ett sprudlande lugn i dygn när det kom till sakfrågor jag kände för, hur jag älskade att ställa människors inrutade vardag på kant och plantera små speglar i deras liv. Speglar som ändrade deras infallsvinkel bara en aning. I bästa fall.
På www.sika-institute.se kan man i pdf-form ta del av den nationella resvaneundersökningen, RES 2005–2006. Här framgår att män tillryggalägger flera mil/år i bil än kvinnor, samt att de orsakar flest bilolyckor. Om detta har att göra med antalet körda mil eller deras sätt att köra är dock outtalat och kan endast spekuleras i. Oavsett vilket så hade det varit spännande om signaturen Split Vision hade kunnat bidra med någon ny statistik bakom sin hypotes att killar utvecklar, samt blir skickligare i sitt körande genom att exempelvis köra fortare. Övning ger färdighet och med lite mod är hälften vunnet, det köper jag absolut. Men har detta något med chaufförens kön att göra? Är detta ett bärande argument för att killar är duktigare på praktiska utföranden än tjejer?
Draget till sin spets: är kvinnor två stympade armar knutna till en hjärna som processar bra så länge ram-minnet inte överskrids och män lobotomerade muskelknyten med sinnena på givakt? Är det på grund av en längtan efter att förena dessa två beta-versioner av en fungerande människa, som merparten av vår befolkning ger sig ut på krogen och raggar var och varannan helg? Är det så här Svensson svensken ser på könsroller? Idag? 2008?
Vad hände med det vackra i att vara kvinna, det vackra i att vara man? Var tog stoltheten och det mjuka utbytet dem emellan vägen? Finns det bara konkurrens, klyschor och tråkiga roller kvar att spegla uppväxande generationer i?
Jag har ingen tv. Men idag såg jag reklam för nokias nya "tjejmobil" som går att köpa tillsammans med ett 3-abonnemang som dessutom drev hejdlöst med norrlänningar. Det finns ett fåtal fysiskt grundade konsumtionsbehov (tamponger ex) som skiljer kvinnor och män åt och det går säkerligen att finna ytterligare beteendemönster som är karaktäristiska för vardera kön, men snälla snälla, släng inte upp 3 rosa, gulliga mobiler i mitt och mina systerdöttrars, samt deras killkompisarsansikte och kalla dem "tjejmobiler". Vilken kille kommer vilja eller våga köpa dessa, även om han tilltalas av både dess funktionalitet och yttre, vice versa? Borde inte alla ha rätt att köpa allt, åtminstone när det kommer till teknik? Och om tekniken skall bli könsrelaterad, snälla grunda det på programvara och lösningar som inte bygger på urholkade generaliseringar.
Gud förbude att alla människor omstöps i samma form och att kvinnor blir män och män kvinnor, men låt oss för allt i hela världen ge varandra utrymme nog att sväva fritt på skalan. Heja, killar och tjejer, do your magic. Var teoretiska, platoniska, fysiska, organisatoriska, lyriska. Jag är bara sjukt trött på att höra talas om "duktiga flickor" och "händiga killar".
Jag är inte svart eller vit. Inte grå heller för den delen.
Vilken färg är du?
"Någon skrev (22/9) att tjejer pluggar mer för att komma in på skolan, och det stämmer. Tjejer är bättre på teori, medan killar är duktigare på praktik.
Exempelvis är tjejer duktigare på teoriprov för körkort, men de är betydligt osäkrare som bilförare. Killar är ofta slarviga på teoriproven men är betydligt skickligare på själva körandet och vågar pröva nya sätt att köra, köra fortare, testar sig fram till mer kunskap och kan därför utveckla sitt körande.
Detta kan jämföras med högskolans och yrkesarbetets värld. Tjejer har höga betyg med vet inte riktigt hur de ska omsätta kunskaperna i praktiskt arbete på en arbetsplats och får därmed ofta administrativa poster, medan killar ofta blir duktiga i yrken som har med genomförande att göra.
Killar blir därmed duktigare på att göra rätt saker, medan tjejer gör saker rätt men inte vet hur helheten ska bli bra."
Den här texten, som skrämmande nog inte känns ett dugg oväntad eller på något vis obekant under hornhinnan, höll mig upptagen i ett roat(?) samtal under 20 minuters färd från Lund till Malmö inatt.
Efter att ha växt upp som akademisk-hippi i ett fullkomligt jämlikt hem, med en vänskapskrets bestående av så väl rabiata-feminist-veganer, politiskt korrekta intellektuella män, filosofiskt lagda romantiker, anarkister, sexister, idealister och en drös småstads-svin i form av lata män och kvinnor i yngre medelåldern; har diskussionen och debatten om könskvoteringar, jämställdhet och kvinnligt och manligt ofta tenderat att skrämma mig på flykten. Tyvärr.
Dessa diskussioner tenderar att i bästa fall nå upp till någon form av välgräddad pajkastning, där anklagelser och försvar tillslut handlar om vem som stängde toalett-locket flest gånger. En gång klev jag passionerat in med mina åsikter, erfarenheter och förhoppningar och den där orken som jag tappade någonstans mellan 2001 och 2003 börjar komma tillbaka. Jag minns hur jag kunde debattera med ett sprudlande lugn i dygn när det kom till sakfrågor jag kände för, hur jag älskade att ställa människors inrutade vardag på kant och plantera små speglar i deras liv. Speglar som ändrade deras infallsvinkel bara en aning. I bästa fall.
På www.sika-institute.se kan man i pdf-form ta del av den nationella resvaneundersökningen, RES 2005–2006. Här framgår att män tillryggalägger flera mil/år i bil än kvinnor, samt att de orsakar flest bilolyckor. Om detta har att göra med antalet körda mil eller deras sätt att köra är dock outtalat och kan endast spekuleras i. Oavsett vilket så hade det varit spännande om signaturen Split Vision hade kunnat bidra med någon ny statistik bakom sin hypotes att killar utvecklar, samt blir skickligare i sitt körande genom att exempelvis köra fortare. Övning ger färdighet och med lite mod är hälften vunnet, det köper jag absolut. Men har detta något med chaufförens kön att göra? Är detta ett bärande argument för att killar är duktigare på praktiska utföranden än tjejer?
Draget till sin spets: är kvinnor två stympade armar knutna till en hjärna som processar bra så länge ram-minnet inte överskrids och män lobotomerade muskelknyten med sinnena på givakt? Är det på grund av en längtan efter att förena dessa två beta-versioner av en fungerande människa, som merparten av vår befolkning ger sig ut på krogen och raggar var och varannan helg? Är det så här Svensson svensken ser på könsroller? Idag? 2008?
Vad hände med det vackra i att vara kvinna, det vackra i att vara man? Var tog stoltheten och det mjuka utbytet dem emellan vägen? Finns det bara konkurrens, klyschor och tråkiga roller kvar att spegla uppväxande generationer i?
Jag har ingen tv. Men idag såg jag reklam för nokias nya "tjejmobil" som går att köpa tillsammans med ett 3-abonnemang som dessutom drev hejdlöst med norrlänningar. Det finns ett fåtal fysiskt grundade konsumtionsbehov (tamponger ex) som skiljer kvinnor och män åt och det går säkerligen att finna ytterligare beteendemönster som är karaktäristiska för vardera kön, men snälla snälla, släng inte upp 3 rosa, gulliga mobiler i mitt och mina systerdöttrars, samt deras killkompisarsansikte och kalla dem "tjejmobiler". Vilken kille kommer vilja eller våga köpa dessa, även om han tilltalas av både dess funktionalitet och yttre, vice versa? Borde inte alla ha rätt att köpa allt, åtminstone när det kommer till teknik? Och om tekniken skall bli könsrelaterad, snälla grunda det på programvara och lösningar som inte bygger på urholkade generaliseringar.
Gud förbude att alla människor omstöps i samma form och att kvinnor blir män och män kvinnor, men låt oss för allt i hela världen ge varandra utrymme nog att sväva fritt på skalan. Heja, killar och tjejer, do your magic. Var teoretiska, platoniska, fysiska, organisatoriska, lyriska. Jag är bara sjukt trött på att höra talas om "duktiga flickor" och "händiga killar".
Jag är inte svart eller vit. Inte grå heller för den delen.
Vilken färg är du?
Wednesday, September 24, 2008
Midnight toast and strangers in my room
I'm almost done here now.
My room is empty. Just a few things left.
A piano, a guitar. One box with lyrics and company-related papers. One with kitchen things.
That's pretty much it.
I'll go to sleep now. I have been offline for some month, I had to take care of my self. I will be back in Oktober. For now - bed bed bed.
See ya in Stockholm!
My room is empty. Just a few things left.
A piano, a guitar. One box with lyrics and company-related papers. One with kitchen things.
That's pretty much it.
I'll go to sleep now. I have been offline for some month, I had to take care of my self. I will be back in Oktober. For now - bed bed bed.
See ya in Stockholm!
Monday, September 22, 2008
Wickmanska gården
Live at Wickmanska gården the night of culture 08 in Lund. On stage Fredrik Courcambeck-Wahlqvist on Acoustic Guitar | Fiddle and Martin Ekdahl
Fiddle and Sol.
It's very live, sadly the recording volume were to high, so there's distortion in the video-clips from this eveing. I've tried to edit the sound quality so use your imagination a bit and you are almost there =)
Oh. And it's live. *smiles*To see more from the show, visit: http://solskugga.blip.tv
Sunday, September 21, 2008
O ett litet paket
Ni är många som genom tid och rum kunnat ta åt er av dessa ord, även om dagens paket går till min käre Birk-ur pojk-ur. Snart ses vi och skuttar över helvetesgapet några vändor =)
Pjesent
Pjesent
Du och du och alla ni
Det finns människor i mitt liv som sprattlar i maggropen, får mig att le och vilja växa, bli större, vackrare, klokare och därigenom lite evigare.
Som vanligt vill jag inget hellre än hoppa ner i fickan på de irrbloss och eldsjälar som flätas samman med mina innersta energier. Jag vill kura upp tätt intill, följa med, bjuda på te, uppmuntra, krama om med ord, armar och ben och vara allt det där som känslan i magen vrålar om. Det bor så mycket ömhet i mina relationer. Så mycket trygghet, ärlighet och värme. Samtidigt så mycket skörhet. Jag är alltid så rädd att bli missuppfattad, att den kärlek jag vill ösa över min omgivning skall göra den sårbar, istället för stark. Ja tack, jag tar gärna emot ett paket då och då. Det gör mig rörd, skimrande stolt och glad. Och jag hoppas att de paket jag räcker över i form av ord, beröring av själ och kropp, skall kunna vandra vidare ur era händer - till vackra människor i er omgivning. Som en mjuk ring över stilla vatten. Först då har jag lyckats i min strävan.
...
Jag iakttar mig någonstans snett bakifrån, ovanifrån. Ser hur jag med febril omtanke försöker lägga ut dessa små presenter på rätt ställen, hur jag samtidigt håller tillbaka och avvaktar lite. Jag ger mig. Jag ger mig. Du får mig, du får mig. Idag, i morgon, för alltid när jag väl bjudit in dig till min trädgård.
Mitt Gardenia.
Så jag trampar mina vägar, vårdande mitt fåtal, ack så värdefulla älskade. Kryper vidare genom det nät jag spunnit över Svea rike. Matar, pysslar om, kramar och bedyrar kärlek för att få behålla er som betyder allt för mig. Allt.
Emma, Annelie, Amelie, Kesh, Marcin, Isaac, Te Stefan, Von Thomas, Julius, Lasse, Naim, Ija, Mike, Axel.
Ni fick mig att våga kasta tejpen som gömde ärren, ni har stött mig utan att veta det själva, genom att vara fantastiska människor. Modiga i era egna universum, i vart litet beslut. Vackra i era misstag och snedsteg.
Ni har erbjudit mig små hem, längs den väg jag vandrat mot min egen lilla vrå. Ni har delat mina tankar och drömmar utan att skratta, visat mig delar av era egna inre-skrin - var och en på sitt sätt. Inget och ingen kan någonsin ersätta er plats. Men här finns utrymme för fler. Mina ängar blomstrar, här finns skugga för brännande sol och regnet som faller är ljummet som dagg. Bjud in era vänner. Era älskade.
Ni är en del av min familj.
Och dem ni väljer att älska, älskar jag därför - genom er.
Så i höst landar jag i två nya hem.
Jag kommer att trampa försiktigt över dessa nya trösklar, som rådjuret stiger över frostbelupna tuvor.
Jag hoppas att vi skall motivera varandra att bli det bästa vi kan.
Att jag skall få följa era äventyr och vara en liten pelare att luta sig mot när det behövs - som tack för hjärtrummet och stjärtrummet =)
Jag har funnit ett nytt lugn.
Trots att min horisont vibrerar och linjen är suddig.
Spänning.
Rädsla.
Trygghet.
Jag har mycket att förlora.
Jag är rik.
Nu blev det ett brev till nära och kära detta.
Glad höst o gonatt gott folk.
Love ya always.
Som vanligt vill jag inget hellre än hoppa ner i fickan på de irrbloss och eldsjälar som flätas samman med mina innersta energier. Jag vill kura upp tätt intill, följa med, bjuda på te, uppmuntra, krama om med ord, armar och ben och vara allt det där som känslan i magen vrålar om. Det bor så mycket ömhet i mina relationer. Så mycket trygghet, ärlighet och värme. Samtidigt så mycket skörhet. Jag är alltid så rädd att bli missuppfattad, att den kärlek jag vill ösa över min omgivning skall göra den sårbar, istället för stark. Ja tack, jag tar gärna emot ett paket då och då. Det gör mig rörd, skimrande stolt och glad. Och jag hoppas att de paket jag räcker över i form av ord, beröring av själ och kropp, skall kunna vandra vidare ur era händer - till vackra människor i er omgivning. Som en mjuk ring över stilla vatten. Först då har jag lyckats i min strävan.
...
Jag iakttar mig någonstans snett bakifrån, ovanifrån. Ser hur jag med febril omtanke försöker lägga ut dessa små presenter på rätt ställen, hur jag samtidigt håller tillbaka och avvaktar lite. Jag ger mig. Jag ger mig. Du får mig, du får mig. Idag, i morgon, för alltid när jag väl bjudit in dig till min trädgård.
Mitt Gardenia.
Så jag trampar mina vägar, vårdande mitt fåtal, ack så värdefulla älskade. Kryper vidare genom det nät jag spunnit över Svea rike. Matar, pysslar om, kramar och bedyrar kärlek för att få behålla er som betyder allt för mig. Allt.
Emma, Annelie, Amelie, Kesh, Marcin, Isaac, Te Stefan, Von Thomas, Julius, Lasse, Naim, Ija, Mike, Axel.
Ni fick mig att våga kasta tejpen som gömde ärren, ni har stött mig utan att veta det själva, genom att vara fantastiska människor. Modiga i era egna universum, i vart litet beslut. Vackra i era misstag och snedsteg.
Ni har erbjudit mig små hem, längs den väg jag vandrat mot min egen lilla vrå. Ni har delat mina tankar och drömmar utan att skratta, visat mig delar av era egna inre-skrin - var och en på sitt sätt. Inget och ingen kan någonsin ersätta er plats. Men här finns utrymme för fler. Mina ängar blomstrar, här finns skugga för brännande sol och regnet som faller är ljummet som dagg. Bjud in era vänner. Era älskade.
Ni är en del av min familj.
Och dem ni väljer att älska, älskar jag därför - genom er.
Så i höst landar jag i två nya hem.
Jag kommer att trampa försiktigt över dessa nya trösklar, som rådjuret stiger över frostbelupna tuvor.
Jag hoppas att vi skall motivera varandra att bli det bästa vi kan.
Att jag skall få följa era äventyr och vara en liten pelare att luta sig mot när det behövs - som tack för hjärtrummet och stjärtrummet =)
Jag har funnit ett nytt lugn.
Trots att min horisont vibrerar och linjen är suddig.
Spänning.
Rädsla.
Trygghet.
Jag har mycket att förlora.
Jag är rik.
Nu blev det ett brev till nära och kära detta.
Glad höst o gonatt gott folk.
Love ya always.
Subscribe to:
Posts (Atom)
Posts
