Hey everyone
I am rebuilding my www.solskugga.com, therefor I will start blogging over there instead, to keep my everything under one roof. So you are more then welcome to join me there!
Browse my history here to follow me through autumn 08-spring 09 =)
Saturday, April 11, 2009
Saturday, March 21, 2009
Friday, March 20, 2009
På återbesök från framtiden
Vi har ögonkontakt.
Genom glasrutan blickar vi i stilla samförstånd mot varandra.
Kyrkan och jag.
Hon ser ut som en stor uggla, eller som Totoro...
Ett leende på mina läppar.
Jag drar upp knäna mot magen och viker in tårna under den blå filten. Jag har suttit precis så här så många gånger förr. Med tinningen lutad mot det buckliga glaset, ett snöbollsljus vid fötterna och rummet i ett stilla mörker omkring mig. Fönstret är djupt och jag är liksom gömd i väggen - en känsla av att vara ett med inredningen. I dessa ögonblick trivs jag bäst. Här står tiden stilla.
Kyrkans ögon; två gigantiska urtavlor, är vidöppna och ser allt jag gör. Allt jag tänker. Allt jag känner.
Det är något magiskt med att komma tillbaka. För var gång jag kliver in i detta rum är jag en ny Sol. Jag ser att sängen är flyttad, att mina föräldrar lagt besticken annorlunda i köket. Samtidigt finns alla mina möten kvar, som en transparent hinna över rummet; alla skratt, alla klockan 02.00 besök, all vänskap. Jag var lycklig här. Undrande, trevande och rastlös, men lycklig.
Jag har älskat i dessa rum, upplevt närhet och upplevt avstånd. Jag har varit fattig och löjligt rik. Passionerad och sval. Jag har bekantat mig med de flesta av mina nyanser här inne. Jag har fattat beslut på beslut och hat-älskat mitt eget sällskap som vi väl alla gör under perioder.
Men jag har aldrig varit där jag är nu. På återbesök från den där framtiden som jag brukade sitta och spinna fabler om. Det är en skrattretande och underlig känsla att samexistera med den framtid som man en gång drömde om. Att se hur den ser ut. Känna hur den känns. Har du åkt fritt fall?
I sådana fall vet du hur det är att stå i kön och titta upp mot toppen av det där tornet, samla mod och välja att stå kvar. Vänta, vänta. Ytterligare en tröskel passeras när byglarna fälls ned över axlarna och sista chansen att hoppa av karusellen försvinner. Resan upp är oemotståndlig, större delen av tiden är man livrädd, samtidigt lycklig över att man vågade. Att man är ett lejonhjärta och inte bara en liten skit. Dessutom ligger bollen inte längre i ens egna händer. Det är bara att följa med. Sedan stannar man upp, på toppen. Man ser ut över världen som nyss erövrats, kisar och inser att den är allt man drömt om, men aningens för stor för att greppa och om någon gett än chansen hade man köpt en stoppknapp, en frysa-tiden-spak eller en nödutgång för hur stora summor som helst. Sekunderna blir eviga och varje muskel i kroppen är spänd. Hur länge får man hänga där som en stolt flagga? Självklart håller man masken och låter bli att skrika, man kan ju bli påkommen - gudbevars. Och alla vet att det som kommer upp - måste komma ner.
Klick.
Marken försvinner under fötterna. Man faller, faller och faller och ödet bestämmer om man skall överleva eller dö på kuppen. Man hinner förbanna sig många många gånger under den där turen. Hjärtat hinner överväga att lägga av, hjärnan hinner spåra ur och munnen skriker tills lungorna inte har någon luft kvar.
Jag väntar på mitt klick. Njuter av min utsikt och påminner mig om att jag köat jävligt länge för att få lov att stå här i några sekunder. I den där framtiden.
Jag har ingen bygel och inga enorma summor att köpa mig fri för, jag hänger här av egen fri vilja och kom hit på de märkligaste av vägar. Jag är fortfarande förvånad över att toppen på tornet valde att infinna sig, efter alla konstiga spiror jag varit uppe och vänt i. Jag hade liksom vant mig vid att springa i trappor och tyckte att det var ett ganska schyst liv, en slags motivator som gav god motion och en evig riktning framåt och uppåt.
Det ligger en bro en bit ifrån mina fötter. Jag satte dit den själv. Jag vet inte riktigt vart den leder eller vad den är bra för, men jag antar att jag satsar på att komma dit. Fast först måste jag höra mitt klick, falla och eventuellt lära mig att flyga - så klart.
Jag vet bara helt ärligt inte hur man gör, så jag hänger här ett tag. Kanske är jag en naturbegåvning. Det lär väl visa sig.
Jag vinkar till min kyrka och går och lägger mig.
Rummet låter lite som om det fnissar runt mig.
Jag har aldrig varit där jag är nu.
Genom glasrutan blickar vi i stilla samförstånd mot varandra.
Kyrkan och jag.
Hon ser ut som en stor uggla, eller som Totoro...
Ett leende på mina läppar.
Jag drar upp knäna mot magen och viker in tårna under den blå filten. Jag har suttit precis så här så många gånger förr. Med tinningen lutad mot det buckliga glaset, ett snöbollsljus vid fötterna och rummet i ett stilla mörker omkring mig. Fönstret är djupt och jag är liksom gömd i väggen - en känsla av att vara ett med inredningen. I dessa ögonblick trivs jag bäst. Här står tiden stilla.
Kyrkans ögon; två gigantiska urtavlor, är vidöppna och ser allt jag gör. Allt jag tänker. Allt jag känner.
Det är något magiskt med att komma tillbaka. För var gång jag kliver in i detta rum är jag en ny Sol. Jag ser att sängen är flyttad, att mina föräldrar lagt besticken annorlunda i köket. Samtidigt finns alla mina möten kvar, som en transparent hinna över rummet; alla skratt, alla klockan 02.00 besök, all vänskap. Jag var lycklig här. Undrande, trevande och rastlös, men lycklig.
Jag har älskat i dessa rum, upplevt närhet och upplevt avstånd. Jag har varit fattig och löjligt rik. Passionerad och sval. Jag har bekantat mig med de flesta av mina nyanser här inne. Jag har fattat beslut på beslut och hat-älskat mitt eget sällskap som vi väl alla gör under perioder.
Men jag har aldrig varit där jag är nu. På återbesök från den där framtiden som jag brukade sitta och spinna fabler om. Det är en skrattretande och underlig känsla att samexistera med den framtid som man en gång drömde om. Att se hur den ser ut. Känna hur den känns. Har du åkt fritt fall?
I sådana fall vet du hur det är att stå i kön och titta upp mot toppen av det där tornet, samla mod och välja att stå kvar. Vänta, vänta. Ytterligare en tröskel passeras när byglarna fälls ned över axlarna och sista chansen att hoppa av karusellen försvinner. Resan upp är oemotståndlig, större delen av tiden är man livrädd, samtidigt lycklig över att man vågade. Att man är ett lejonhjärta och inte bara en liten skit. Dessutom ligger bollen inte längre i ens egna händer. Det är bara att följa med. Sedan stannar man upp, på toppen. Man ser ut över världen som nyss erövrats, kisar och inser att den är allt man drömt om, men aningens för stor för att greppa och om någon gett än chansen hade man köpt en stoppknapp, en frysa-tiden-spak eller en nödutgång för hur stora summor som helst. Sekunderna blir eviga och varje muskel i kroppen är spänd. Hur länge får man hänga där som en stolt flagga? Självklart håller man masken och låter bli att skrika, man kan ju bli påkommen - gudbevars. Och alla vet att det som kommer upp - måste komma ner.
Klick.
Marken försvinner under fötterna. Man faller, faller och faller och ödet bestämmer om man skall överleva eller dö på kuppen. Man hinner förbanna sig många många gånger under den där turen. Hjärtat hinner överväga att lägga av, hjärnan hinner spåra ur och munnen skriker tills lungorna inte har någon luft kvar.
Jag väntar på mitt klick. Njuter av min utsikt och påminner mig om att jag köat jävligt länge för att få lov att stå här i några sekunder. I den där framtiden.
Jag har ingen bygel och inga enorma summor att köpa mig fri för, jag hänger här av egen fri vilja och kom hit på de märkligaste av vägar. Jag är fortfarande förvånad över att toppen på tornet valde att infinna sig, efter alla konstiga spiror jag varit uppe och vänt i. Jag hade liksom vant mig vid att springa i trappor och tyckte att det var ett ganska schyst liv, en slags motivator som gav god motion och en evig riktning framåt och uppåt.
Det ligger en bro en bit ifrån mina fötter. Jag satte dit den själv. Jag vet inte riktigt vart den leder eller vad den är bra för, men jag antar att jag satsar på att komma dit. Fast först måste jag höra mitt klick, falla och eventuellt lära mig att flyga - så klart.
Jag vet bara helt ärligt inte hur man gör, så jag hänger här ett tag. Kanske är jag en naturbegåvning. Det lär väl visa sig.
Jag vinkar till min kyrka och går och lägger mig.
Rummet låter lite som om det fnissar runt mig.
Jag har aldrig varit där jag är nu.
Tuesday, March 17, 2009
Monday, March 16, 2009
To be done in Sthlm
Dinner with my parents
Visiting the countryside (I hope)
Visiting my grandparents on both sides
Hanging out with Marika, Mattias, Annelie, Clara, Ija, Isaac, Marcin, Lasse, Eric, Anders, James ...and maybe some new friends too...
Having 2 gigs
Booking at least 4 gigs to the summer
Working for oneFM - radiostation
Finding some new spots for a music-video
Finishing the structure for a new site I have been working on for a while now
Finding some new clothes?
Bringing some of my old-stuff back with me to Östersund?
Getting a new web-cam! No bambuser lately!!!
Ehhhh...
Coffe, loads of coffe and eating food in nice restaurants!!!!
Dance at mose-backe, hell yeah :P
Could be done in 10 days, right?
Visiting the countryside (I hope)
Visiting my grandparents on both sides
Hanging out with Marika, Mattias, Annelie, Clara, Ija, Isaac, Marcin, Lasse, Eric, Anders, James ...and maybe some new friends too...
Having 2 gigs
Booking at least 4 gigs to the summer
Working for oneFM - radiostation
Finding some new spots for a music-video
Finishing the structure for a new site I have been working on for a while now
Finding some new clothes?
Bringing some of my old-stuff back with me to Östersund?
Getting a new web-cam! No bambuser lately!!!
Ehhhh...
Coffe, loads of coffe and eating food in nice restaurants!!!!
Dance at mose-backe, hell yeah :P
Could be done in 10 days, right?
Friday, March 13, 2009
Facebook knows it ALL!!! :P
Result: You are Intellectual Sexy
You've got that smooth, mature kind of sexiness that does really well at Sudoku conventions or just about anywhere.
You've got a bit of the Geek in you, which you stealthily use to your advantage. After all, there's nothing sexier than being smart about what you want and going after it. You have the potential to wow 'em with your choice words and profound insight. Just be sure to find a suitable balance between confidence and kindness. Have courage to speak your mind, but don't forget about giving all your honeys all the love and attention they deserve. (After all, they were smart enough to go for you.)
Result: You are an llama
A lot of people don't realize this, but llamas are the coolest animals on the planet. They are totally laid back, they have stylish hairdo's, and they've got good attitudes towards all creatures, big and small. They're like the "awesome next door neighbors" of the animal kingdom.
You're a llama! Be happy, be proud. Then go out and spread the word that there's nothing cooler than a llama. The world has got to know the truth.
As if I didn't know this already ;)
You've got that smooth, mature kind of sexiness that does really well at Sudoku conventions or just about anywhere.
You've got a bit of the Geek in you, which you stealthily use to your advantage. After all, there's nothing sexier than being smart about what you want and going after it. You have the potential to wow 'em with your choice words and profound insight. Just be sure to find a suitable balance between confidence and kindness. Have courage to speak your mind, but don't forget about giving all your honeys all the love and attention they deserve. (After all, they were smart enough to go for you.)
Result: You are an llama
A lot of people don't realize this, but llamas are the coolest animals on the planet. They are totally laid back, they have stylish hairdo's, and they've got good attitudes towards all creatures, big and small. They're like the "awesome next door neighbors" of the animal kingdom.
You're a llama! Be happy, be proud. Then go out and spread the word that there's nothing cooler than a llama. The world has got to know the truth.
As if I didn't know this already ;)
Trying out new microblogging tecniques
Hmm, I don't know if this will work, but the thought is that:
https://twitterfeed.com shall send feeds from
solscorner
blip.tv
bambuser
to:
Ping.fm
...that is posting it as a "status update" to:
Myspace
Facebook
Brightkite
AND
Twitter
...that is posting to Facebook (again) but also to solskugga.com through a badge?
Ehhh....
https://twitterfeed.com shall send feeds from
solscorner
blip.tv
bambuser
to:
Ping.fm
...that is posting it as a "status update" to:
Myspace
Brightkite
AND
...that is posting to Facebook (again) but also to solskugga.com through a badge?
Ehhh....
Subscribe to:
Posts (Atom)
Posts
